Dagens Nyheter – 22 november 1865, sida 2

. d 3 Oo Lindbäckska målet. (Forts.l D. Huru utdelade ni nattvarden i Huken? Lindbäck berättade att han hade sitt sehatull med sig. i hvilket kalken och brödet lågo; lösningen hade han i en gul ka. hvari han äfven förvarade sin presterliga skrud. Daniel Anderssons hustru och syster voro inne i rummet. Han vände sig oförmärkt om. ställde sig med ryggen utåt rummet och satte kalken på sotfhörnet. Tklädd ytterpels. framtog han nu sin prestkappa och påsatte den. (ty han sade att han vid alla dylika förrättningar var iklädd prestkappa, hvilket kyrkoh. Svensson förklarade ej eljest vara vanligt). Medan han ansade vecken på kappan. tog han oförmärkt med högra handen fram flaskan. som han hade instucken i rockärmen. höll henne i venstra handen. medan han utdrog korken, skakade om henne och hällde i. Sedan han derefter äfven slagit i vinet. förrättades skriftermålet. Han hade ej med flit inställt sig vid skymningen, men det bar sig så. D. Men allt detta tog tid? EL. Ah. det gick i pet D. Skyndade ni på, så att det ej skulle mi ) L. Ja. D. I afseende på Karin Persdotter halla era motiv ej streck! Hon var ej sjuk. IL. Hon hade svåra lidanden och sade hvarje gång att hon skulle dö. D. Hade ni mycket besvär med Daniel Andersson? L. Ja. D. Nå, var ert bråk och besvär en medverkande orsak för er att aflitva Daniel Andersson? L. Ahnej. D. Ingår Daniel Anderssons sjukdom såsom något motiv att förkorta hans lif? IL. Mina enskilda besvär utgjorde icke något motiv, ty åa dem har jag aldrig räknat; orsaken var att han läg församlingen till tunga. D. Den 30 november besökte ni Nils Pettersson i Färskog? HL. Ja. D. Nir blef ni kallad dit? IL. Den 26. D. När ni kom dit. hade ni fiaskan med er? L. Ja. D. Förde ni aldrig med er förgiftadt vin? IL. Nej aldrig. endast extraktet. D. Huru bar ni er ät när ni gaf honom nattvarden? Beskrif detaljerna! Lindbäck redogjorde för förloppet dervid sålunda: Tvenne karlar voro inne i rummet. men hier hade allt tillagadt innan de kommo. Förutom gubben sjelf voro gumman och deras sjuka dotter inne. Men det var skumt, så att de ej sago hvad han gjorde. Han blandade kalken på ett bord och bad dem tända på ljus. D. Var ni ej förut beredd på utt ge Karin Ersdotter nattvarden? DE. Nej. men jag hade tänkt fråga om hon ville vara med. D. Na. ville hon det? LE. Ja. D. Tänkte ni gifva gitt åt Karin Ersdotter? BL. Jag slog blott i till en mun; hon var icke lidande och fick ej af sanuna vin. D. Men om Nils Pettersson icke druckit ur, huru skulle ni då burit er åt? L. Ah det kunde ej blifva så mycket qvar, att det ej gått an att slå bort. D. Var ni beredd på att slå bort återstoden? L. Ja. Domaren frågade kyrkoherden Svensson. om det vore brukligt att man och hustru hemma hos sig taga nattvarden på samma gång. hvarpå svarades att sådant väl stundom inträffar. när så begires. D Men Karin Ersdotter var gammal och svag. och då ni hade samma anledning att göra afined dem begge. hvarför gaf ni ej även henne för att sopa igen sparen? Lindbäck sade att detta ej varit hans mening. D. Hade ni äfven fattat beslut att undanrödja dot tern? LL. Ja. hon var en bland dem. som behöfde det. D. Hvarför verkstiälde ni ej detta den 31 mars 1865, då ni gaf henne nattvarden? IL. Jag vågade cj då. D. Bibehåller ni ännu dessa grundsatser? L. NcejD. Det är besynnerligt att ni icke förut kommit på andra tankar. Ransakningen afbröts kl. half 3 ce. m. för att åter börja kl. 4. s Lindbäck och Agren infördes. D. (till DL Ni har uppgifvit fle taga lifvet af. men ni niimde ej D . Utsågs hon, liksom fadern, 15622 IL. Nej, jag g henne ej förrän fadern fick nattvarden. då ig beslöt gera af med henne. D. I afseende på tillblandningen, huru mycket behöll ni i torr form? L. Så mycket som ett par kräkmedel i konvolut. D. Då ni strödde gift i Lystns tallrikar, tog ni allt torrt gift? L. Nej, bara ett konvolut; jag slog tva . som ni ärnade s Pettersons dot