Dagens Nyheter – 22 november 1865, sida 2

dagar ur flaskan i mjölken, den sista dagen Lysån lefde, af den torra formen. D. Huru mycket lösning tog ni? L. En fingerborg hvarje gång. D. Och för att öka intensiteten, tog ni den sista dagen af det torra? L. Ja. D. Huru mycket hade ni då qvar? IL. Ett konvolut. Lindbäck uppgat; att mjölken hilldes upp några qvillar; att han derom tillsagt mamsell Hagsten, och att det brukats en och annan gång förut. På domarens fråga. hvad skäl han uppgaf för mamsell IHagsten. då han bad henne slå mjölken på särskilda tallrikar, sade han sigicke hafva uppgitfvit något. Han hade någon gång lagt sig i hushållsbestyren. Alla de tre sista dagarne hade ban tillsagt att mjölken skulle slås upp. och hade aldrig förr bibringat Lysån gift. än dessa tre sista qviillar. under hvilka han sökt att få vara ensam. Han hade tagit flaskan med sig från sitt rum och slog ur den i mjölken, hvarefter han rörde om alltsammans med en sked. På domarens anmärkning huruvida han icke vidtog någon åtgärd. för att förekomma att äfven andra skulle få gift. eller om han hade någon förtrogen, som kände till hans åtgöranden. sade han att han sjelf bar ut tallrikarne 1 köket och under de tre sista qvillarne med uppmiärksamhst såg efter, att pigan diskade af dem. D. (till Ågren) Ni har hört L:s uppaift om åtkomsten af giftet, är den sann? Å. Det kan jag ej bedöma. D. Men ni borde kunna det. Ågren bad nu att få ställa några frågor till L., dervid domaren erinrade att alla sådana af henne finge framställas endast genom domaren. Ågren frågade nu, om L. någon gång undersökt hennes byrålådor, och i sådant fall huru han åtkommit nycklarne, dervid domaren uplyste att L. sagt att nycklarne legat ofvanpå byrån och giftet uti en lönnlåda. q D. (till Å.) Ni har sagt att ni hade en flaska med arsenik, men L. att ni hade giftet i papper. Å. Det är ej sant. L. Mamsell missminner sig helt säkert. D. (till Å.) Ar ni säker på att ni ej hade arsenik i papper? ilärtill svarade Å. undvikande. Angående byrån sade hon, att den var försedd med en lucka, som icdde till ett litet skåp innanför klaffen och att i botten på skåpet vore en fyrkantig låda, som aldrig kunde synas, och der förvarade hon en flaska. D. (till LL.) Å. har sagt, att denna flaska var fylld för sex år sedan och att under sista året blott två tallrikar varit utställda för fiugor i ena byggnaden, nemiligen en i salen och en i kökskammaren samt en i expeditionsrummet i andra byggnaden, men ni har uppgifvit att det funnits två i expeditionsrummet. L. Ja, jag tycker att jag vill ha det så. D. Visste ni af denna lönnlåda?7 L. Nej. D. (till Å.) Är ni beredd att med ed styrka att ni under ert vistande i Silbodal ej innehaft gift i annan form än i den uppgifna flaskan? IL. (till ÅA.) Tänk efter, om inte mamsell innehaft bitar! Å. Om jag haft sådana, så har det icke varit här. D. Är ni fullt säker på att ni ej haft giftet i annan form? Var det ni köpte af vestgöten i bitar? Å. Det var stött då det köptes och låg i ett papper. D. Ni förblandar kanske här och dernere (på Dal) och förvexlar tiderna? Å. Jag kan ej erinra mig att jag haft något annat gift här än det i tlaskan. Domaren frågade henne nu flera särskilda gånger om hon vore beredd med ed fästa sina uppgifter, Ågren svarade härpå endast, att hon ej kunde så säkert påminna sig om hon innehaft några arsenikbitar. DD. Om ni haft annat gift i papper, kunde det ej möjligen funnits på något annat ställe än i lönnlådan? Å. Jag har funderat mycket derpå. D. Har ni köpt arsenik mer än en gång. Å. Inte det jag kan nunnas. Jag kan ej tro att jag köpt mer än en gång. D. Ni medger således möjligheten att ni kunnat innehafva annat gift än det i flaskan? Å. Jag förmår ej svara mera. Ågren började nu att få konvulsiviska ryckningar och förmådde ej hålla sig längre uppe, med anledning hvaraf hon tilläts intaga plats å en stol. Domaren ställde vidare frågor till Å., hvilka referenten i anseende till det upprörda tillstånd och den låga röst, hvarmed desamma af Å. besvarades, ej kunde uppfatta. Lindbäck anmärkte att hån ej fått giftet af henne, utan tagit det. D. Fick Annika Nilsdotters son vid jultiden 1861 gitt i form af kräkmedel? LB. Ja. D. Fick han ett helt konvolut? L. Ja. D. Hade ni redan fattat beslut hösten 1862 att taga lifvet af honom? L. Jaha, samtidigt med de andra bestäimdt utsedde, D. Förde ni aldrig skriftliga anteckningar öfver dessa? IB. Nej. tv. såsom ftattigdirektör, hade jag dem på mina fem fingrar. Domaren frågade L. om han utvecklat någon medicinsk verksamhet och botat några, men han svarade att han endast utdelat kräkmedel och sysselsatt sig med medicinska studier. D. Ni har bekänt att ni gitvit gift åt Daniel Danielsson i Klefvane. Var ni inte rädd att skicka honom flaskan? Tänk om någon upptäckt att det varit gift! L. Jag ansåg att han skulle förtära alt. D. När ni sinde mat till de sjuka och fattiga, var det för att undanrödja misstankar? BL. Nej. D. Har ni under ert förilutna lif ej afdagatagit flere personer än dem ni uppräknat? BL, Nej. D. Innan ni blef ötvertygad om dessa brott, har ni aldrig hört att ni varit misstänkt för några andra. DL. Jag har aldrig hört det sjelf, Angående penninge-transaktionerna mellan Lindbäck och Lysn uppgatf LB. att de underskrefvos när Lysen flyttade till Lindbäck i oktober 1863, fastän de daterades för den 28 januari 1863; smmnt att på Lindbäcks yrkande och med Lysens begifvande vittnen blifvit tillkallade i augusti 1864, hvilka dervid bestyrkt riktigheten af såväl handlingarna, som de derunder betintliga namnteckningarna. D. ffade ni redan då afsigter på Lysen? LD. Ja, hans sjuklighetstillstånd var dertill motivet. D. Det var således motivet för er att afhinda honom lifvet? L. Ja. han var en plåga både för sig och mig. D. Ni har kallat honom ert huskors. DL, Det var han