Dagens Nyheter – 15 november 1865, sida 1

volymer af Fleurys memoirer; — och min son uppräknade ännu ett dussin arbeten. Under hela tiden hade åskådarne af förvåning icke yttrat ett ord; men då experimentet var slutadt, mottogo vi från alla sidor komplimanger och handklappningar. Under första dagarne af november månad erhöll jag inbjudning till Saint-Cloud, för att der gifva en seance inför konung Ludvig Philip och hans familj. Med största nöje antog jag detta anbud. Jag hade ännu aldrig spelat inför något krönt hufvud, och denna seance borde derföre blifva en vigtig hindelse för mig. Sex dagar hade jag att förbereda mig; jag använde också all möjlig omsorg derpå, och uppfann till och med ett nytt experiment för detta tillfälle, hvarom jag gjorde mig de bästa förhoppningar. På utsatt dag kom i god tid en packvagn för att hemta mitt bagage och föra mig till slot: tet. En teater var upprest i en stor salong, som konungen sjelf utsett för representationen. Rummet hade fyra dörrar, hvaraf en vettade utåt trädgården, och två af de andra ledde till konungens och hertiginnans af Orleans rum. Jag höll just på att ordna mina apparater, då jag hörde en af dessa dörrar häftigt öppnas, och en röst i den mest vänliga ton frågade: — Hr Robert-Hondin, kan jag komma in utan att störa? Jag vände på hufvudet och igenkände konung Ludvig Philip, som, efter denna fråga såsom introduktion, icke väntat på mitt svar för att komma fram till mig. Jag bugade mig vördnadsfullt. — Har ni alt hvad ni behöfver för att komma i ordning? frågade konungen.