Jaf ett dylikt företag, annonserade vi första representationen al den andra synen. Den 12 februari 1846, lät jag midt på affischen trycka detta kuriösa tillkännagifvande: Under denna secance skall hr Robert-Hondins son, som besitter en underbar dubbel Syn, med fullkomligt förbundna ögon, beskrifva hvarje föremål åskädarne behaga framställa. Jag vet icke om det var denna annons som lockade åskådare, ty salongen var öfverfull, men säkert är att experimentet med dubbla synen, som sednare kom så i ropet, besynnerligt nog vid denna första föreställning alldeles icke gjorde någon lycka. Förmodligen trodde åskådarne sig vara offer för något bedrägeri medelst hemliga medhjelpare. Emellertid var jag nedslagen öfver detta resultat, ty jag hade påräknat att framkalla en stor öfverraskning. Men då jag icke hade något skäl att tvifla om blifvande framgång, ville jag ändock göra ett andra försök, och deruti gjorde jag rätt. Dagen derpå återsåg jag med förvåning i salongen nägra personer, som jag sett der dagen förut, och förstod att de kommit för att förvissa sig om experimentets verklighet. De måste oc kså blifvit öfvertygade, ty iramgången var fullständig och godtgjorde rikligen gårdagens nederlag. Jag erinrar mig isynnerhet ett serskildt bifallstecken, som en af äskädarne egnade mig. Min son hade redan nämnt flera föremål, som efter hvarandra presenterats. Annu icke tillfredsställd reste sig vår Thomas upp, liksom för att gifva mera vigt åt den svårighet han ämnade förelägga, och räckte mig ett litet instrument, som begagnas endast af kramhandlare att räkna frådarnes an