Dagens Nyheter – 7 november 1865, sida 1

SER ATT RESA Br rr Er ren TnG rdr cf e T an far Tr mr Aa i SA pv nl nn om en allvarlig föresats finnes hos vederbörande att bringa saken till slut vid denna riksdag, sannolikt skulle kunna medföra en god verkan. Enligt hvad med temlig visshet förspörjes, lär det konservativa partiet på riddarhuset och i presteståndet göra hvad det kan för att få den nya riksdagsordningen bordlagd hos Stånden så snart som möjligt — ja, det säges, redan den 20 i denna månad. Efter en ytterligare bordläggning skulle frågan då förekomma till definitift afgörande senast den 28 dennes, hvilket då blir en märkbar dag i Sverges historia. Skulle nu inom den sistnämnda tiden 150 personer utnämnas till adelsmän, så kunna dessa emellertid icke erhålla rösträtt på riksdagen förr än de tagit introduktion på riddarhuset. Detta torde icke allenast medtaga så lång tid att det ej medhinnes innan frågan förekommer. Det lärer äfven kosta hvarje nyutnämnd adelsman 800 riksdaler i afgift till riddarhuskassan, och äfven detta kan för en och annan lätt föranleda ett dröjsmål. Det är derföre att befara, att om nödvändigheten fordrår detta medels anlitande, detsamma ändock icke kan ske förrän nästa gång, ifall nemligen förslaget skulle falla. Jag kommer derföre nu till det andra förslaget, som är vida lättare, och med hvilket åtminstone ett försök kunde göras. Det har redan tillförene i en artikel i Dagens Nyheter blifvit visadt med utdrag ur Statskale ndern att ett så stort antal Riddarhusledamöter består af till konungens hof hörande personer, antingen tjenstgörande eller titulära: öfverstekammarjunkare, hofmarskalkar, kammarherrar m. m. att, med de delade åsigter, som för öfrigt finnas på riddarhuset, deras röster ofelbart skulle bestämma pluraliteten. I ett sådant mål som det förevarande vore det visserligen icke för mycket begärdt, att i främsta rummet de som tillhöra konungens hof, äfvensom alla förtroende-embetsmän, skulle understödja konungen för att bereda framgång åt ett förslag, som hans maj:t i sitt throntal så allvarligt lagt Rikets Ständer på hjertat, när de dessutom väl veta att det omfattas af ett ojemförligt öfvervägande flertal af nationen. Emellertid skulle det enligt insändarens tanker icke behöfvas, att i detta fall försöka någöt maktspråk. En lindrigare och fultkomligt lämplig utväg finnes lyckligtvis ännu att tillgå, och denna består deruti, att, i likhet med hvad som skedde i England när reformbillen der förekom, konungen och regeringen, med afseende på den snart kommande stundens stora betydelse, på ett vänligt, men allvarligt sätt, anmodade såväl alla till hofvet hörande personer, som alla förtroende-embetsmän, hvilka icke vilja rösta för förslaget, att afhålla sig från deltagande i Ööfverläggningen och beslutet derom. Detta vore väl det minsta, hvarmed dessa herrar kunde på samma gång tjena konungen och fäderneslandet, och det skulle, efter all anledning, vara tillräckligt för förslagets framgång på riddarhuset. Vidtages en sådan åtgärd och den blir känd innan saken förekommer, så har det nog ingen fara att det förkastas af presteståndet, som icke ensamt lär vilja taga på sig ansvaret för de obehag, som reformens tillintetgörande genom dess skuld komme att förorsaka. I fall detta förslag finner bifall, hemställes om icke äfven de öfriga tidningsredaktioner, som nitälska för representationsförslagets framgång, skulle vilja upptaga och förorda detsamma. X.