Dagens Nyheter – 7 november 1865, sida 1

— Se hit! känner ni då ej igen mig? skrek turken, framsträckande venstra handen åt doktorn till tecken af förlikning, på samma gang Kempelen lyftade upp kläderna och visade den stackars krymplingen logerad uti automatens stomme. Osloff förmådde ej längre bibehålla sitt allvar, utan instämde med de båda gyckelmakarne och brast i skratt. Han hemtade sig cmellertid först, och önskade förklaring. — Hur har du burit dig åt att gömma Woronsky och göra honom osynlig? Kempelen förklarade då huru han lyckats dölja sin lefvande automat, innan denne kunde installera sig i turkens kropp. — Se här, sade han och öppnade skåpet; alla dessa hjul, häfstänger och block som upptaga en del af machinen, föreställa blott en machin. Ramarne, som uppbära dem, äro försedda med gångjern, och i det de böja sig undan för att flytta sig åt sidan, lemna de plats för spelaren, som befinner sig der nedhukad, under det du betraktar automatens inre. Efter denna första undersökning, och sedan kläderna blifvit nedfällda, inträder Woronsky skyndsamt i. turkens kropp, som vi nyss sett. Under det jar visade dig machineriet och alla dess hjul, fann han tillfälle att sticka sin arm och sina fingrar i figurens. Du förstår äfven, att han, genom att sticka sitt hufvud igenom turkens tjocka hals, hvilken döljes af skägget och den ofantliga halsduken, in i denna mask, lätt kan se schackbrädet och leda partiet. Jag bör tillägga, att då jag låtsar visa machinen, är detta blott i ändamål att dölja bullret af vår väns rörelser,