Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 1

behagliga och reguliera drag besynnerligt kontrasterade mot hans yrke. Denna qvinliga fysionomi, 1 förening med cen smärt växt och ett blygt sätt att vara, förtog illusionen då han spelade sina roler, isynnerhet såsom älskare; man kunde taga honom för en ung flicka i karlkläder. Emellertid fick jag snart tillfälle erfara att under detta qvinliga yttre doldes ett modigt och varmt hjerta. Antonio (så hette den unge mannen) räknade redan ett visst antal affärer, hvarifrån han gått som segrare. Antonios moder hade också en befattning vid teatern; hon biträdde i baletten, och hette Lauretta Torrini. Ehuru hon nalkades fyrtiotalet, var hon ännu fullkomligt bibehållen. Hon hade till och med varit mycket vacker, men ej en gång de mest elaka tungor vid teatern (och deraf fanns ett tillräckligt antal) hade någonsin haft att förebrå henne det minsta lättsinne. Enka efter en tjensteman, hade hon genom sitt arbete och sitt förstånd kunnat gifva sina barn en god uppfostran. Antonio var ej hennes enda barn; ty hon hade på samma gång gifvit lifvet åt en flicka. Såsom ofta är händelsen voro dessa tvillingar hvarandra så fullkomligt lika, att man blott genom klädseln kunde skilja dem åt; man hade gifvit dem namnen Antonio och Antonia. Gossen erhöll vid teatern cen musikalisk uppfostran, som utvecklade honom till tenorsängare; Antonia hölls obevekligt aflägsnad från scenen. — Efter att hafva gifvit henne en god uppfostran, hade Lauretta satt henne i ett modemagasin, för att lära sig handelsyrket. Om jag talar så utförligt om denna familj, så är det derför att den, såsom ni troligen