Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 1

sig, för att få ett utskottsförslag. Ir Henschen ville, förmodligen på grund af sin kända förkärlek för de fyra stånden, att man skulle formera sig på fyra afdelningar samt att hvardera skulle frambära sitt utskottsförslag. Herr Henschens fyrkant förkastades dock såsom alltför kantig. Efter hvarjehanda tal hit och dit stannade man omsider vid tvåkammar-systemet. Det vittnade ändå om något framåtskridande; ehuruväl elektorerna således redan inom sig voro sprängda. Riksdagshistorien äger nemligen imtet cxempel på — utom detta enda — att elektorerna någonsin inom nägot ständ tillsatt mera än en enda komite för uppgörandet af utskottsförslaget. Det var förbehållet Murcnerna vid denna riksdag att i ett sprängdt tillstånd göra det. Men det skulle icke stanna härvid. Det var allt för mycket nitroglycerin i elektorernas leder, för att ej förvandla dem till en grushög. Då elektorerna sammanträdde för att jemka tillhopa meningarne, kom man nemligen icke på öfvertygelsens väg öfverens om mera än några ganska få namn, hvaremot, då fråga blef om att fylla resten, hvar och en stod på sin kant, hvadan man säg sig nödsakad — för att komma till ett slut — att hänskjuta afgörandet till voteringsurnan. Till en icke ringa del var det således slumpen, som tillsatte utskottsledamöterna, aldrahelst då ätskilliga fingo lika röstetal, och till följd deraf måste lotta sig emellan. Åtskilligt berättas från detta ögonblick, med anspråk på full tillförlitlighet. Sålunda vill man veta att hr Henschen påyrkat att inkomma i konstitutions-utskottet och hr Sundvallsson i stats-utskottet. Men båda två voro dock redan så väl kända af äfven de nykomne, att de be-. slutsamt motsatte sig det. Hr Sundvallsson ingick dock med knappt röstetal i banko-utskottet. Ganska allmänt ville man förvisa honom till samma utskott, hvari han under föregående riksdagen sutit, eller till expeditions-utskottet. Hr Wistrand är, som man känner, en sträng protektionist och ville in i Bevillningsutskottet. Herr Murcen motsatte sig emedlertid det, och man öfverenskom äfven att utesluta honom derifrån. Men då hr M. intog talmansstolen öfvertalades icke dessmindre nägra att på voteringssedlarne uppföra hr W., och till hr M:s förtviflan utföll voteringen så, att W. mgick utskottet. Måhända vore det icke för oss omöjligt att framhålla ännu flera egendomligheter från detta utskottsval, men det anförda är nog för att visa, hvad vi haft för afsigt att visa, neml.: 1:0. att hela det murcnska partiet, så maJoritet det vid tillfället var, saknade all inre sammanhållning, all ledande och bestämmande politisk uppfattning af sina förbindelser, all verklig fosterländsk hållning, samt 2:0. att hr Muren sjelf, trots sitt rykte som frihandels-korvyfe, lika litet äger några större politiska vyer, som logisk reda och konseqvens i sina statsmannabegrepp, hvarjemte det tydligt utgår ur alla dessa förvecklinger, att han väl förmår att sammantrassla en härfva, men icke att utreda den eller, med andra ord, att han väl förstår sig på att intrigera tillhopa en maJoritet, men icke att leda den såsom en duglig partichef. Öfvergå vi nu till sjelfva utskotts-tillsätt ningen, så skall det visa sig huruledes ele klorerna uppfyllt sitt vigtiga äliggande. I konstitutions-utskottet har man insatt hrr Blanche, Wern, Witt, Gahn, v. Stockenström och Carlen. Att hrr Blanche, Wern och Carlen äro fullt vuxna förtroendet, derom är man allmänt öfverens. Huruvida hrr Witt, Gahn