Dagens Nyheter – 31 oktober 1865, sida 1

dandet af något parti. Några verkliga anledningar dertill förefunnos icke heller nu, emedan ståndet befinner sig i alla vigtiga frågor i samma led som regeringen, och jernvägsintressena förlorat sin udd, åtminstone för denna gängen. Marken var alltså röjd och ren för verklig enhet. Ingenting fanns i sak, som borde framkalla splittring. Såvidt den folkvalda representanten är skyldig fäderneslandet något, så var det först och främst också nu hans skyldighet att betänka cnighetens vigt. Ingen på den björekska sidan — vi äro i tillfälle att med full säkerhet intyga det — tänkte ens på möjligheten att hat och fiendskap, groll och missämja från forna jernvägsstrider skulle kunna eller våga höja sina hufvuden nu. Så har dock skett och de må äfven derför brännmärkas inför hela landet. Med öfverraskning och oro fick man emedlertid slutligen kännedom om hrr Murtns, Staaffs, Isbergs, Witts, Henschens, Sundvallsons m. fl.:s i all tysthet bedrifna förehafvanden samt mötet på hotell Sutde. Naturligtvis kunde man icke antaga, hvad man ej heller då ännu kände, att man på den Murcnska sidan med klubbslag bundit de nykomna vid deras aflockade löften att ovilkorligen förena sig om samma elektorslista, lika litet som man kunde tro, att desse herrar icke skulle, i betraktande af riksdagens vigt och det ansvar, hvari hvarje folkvaldt ombud står till det allmänna, lätt kunna öfvertygas om oriktigheten af den ställning de intagit samt gerna ingå på en förlikning. I sådant syfte utfärdade hrr Hjerta och Björek äfven en inbjudning till hela ståndet att samlas å Skomakarekällaren Fredagen den 21 på aftonen. Nära mangrannt inställde sig äfven ståndets ledamöter. Sedan hr Grape, såsom den äldste representanten, blifvit vald till ordförande, öppnades sammankomsten af hr Björck med ett längre, väl hållet tal, hvari han, efter att ha belyst flera vigtiga momenter såväl af reformens som särskildt borgareständets historia, i starka och varma ord framhöll vigten och nödvändigheten af sammanhållighet och enhet vid detta riksmöte. I samma anda talade vidare hrr Wern, Hierta, Carlen, Ridderstad, Blanche, Lindström och Widell. Hr Wieri uttalade elektorslistans stora betydelse samb nödvändigheten af enhet inom åtminstone de två första utskotten. Ir Ilierta anmärkte bland annat att man vid inbjudningen till hotell Suede helt och hållet uteslutit alla, son man af gammalt kände såsom varma vänner af reformförändringen, men deremot kallat personer, som man allt för väl visste vara emot det hvilande förslaget, äfvensom att det syntes hemärkansvärdt att hr Murcn, som var en prononcerad frihandelsvän, kunde ingå fördrag med kände protektionister. — Hr Carlen föreslog att man skulle välja tre personer från hvardera sidan med uppdrag att för hela ståndet uppsätta en gemensam eclektorslista. Hr Ridderstad förklarade att han — ehuruaväl han måhända mera än någon annan haft anledning till missnöje från förra riksdagen — likväl ansåg sig, saväl af lefvande tillgifvenhet för representationsreformens framgång, som på grund al sin uppfattning al ett folkvaldt ombuds pligt, skyldig att undertrycka hvarje, vare sig på rättmätiga eller förmenta skäl grundadt, personligt groll. Ian manade de öfriga att handla på enahanda sätt samt framhöll huru det skulle taga sig ut inför landet, ifall borgareståndets ledamöter, som allthitintills med så mycken heder fört reformens fana, nu, i afgörandets stund, sjeltve, genom att sönderfalla inom sig, skulle slita den i trasor. Hrr bindström och Widell talade i samma rikning; den förre tog upp ställningen för NR RSA ERNER EEE