Dagens Nyheter – 31 oktober 1865, sida 1

tes vara uttalade snarare såsom ett rättfärdigande in som en inledning till min föreställning: — Helige fader, yttrade jag, med en vördnadsfull bugning, jag ämnar förevisa er några experimenter, hvilka man, ehuru oriktigt, gifvit benämningen naturlig magie. Denna titel har blifvit uppfunnen af bedrägeriet för att inverka på massan; men den innefattar i verkligheten ingenting annat än cen samling taskspelarkonster, ämnade att reta nyfikenheten. Och nöjd med det goda intryck mitt lilla tal åstadkommit, börjar jag helt muntert min secance. Jag kan ej, beskrifva det nöje jag erfor denna afton. Askådarne tycktes så lifligt intressera sig för allt hvad de sågo, att jag kände mig ovanligt lifvad; aldrig hade jag haft en publik så villig att beundra. Påfven sjelf var alldeles hänryckt. — Men her grefve, sade han till mig hvart ögonblick med en förtjusande naivete, hur kan ni göra det der? Jag skulle bli sjuk, om jag sökte utleta edra hemligheter. Efter den blindes piketspel, som bokstafligen förbluffade hela församlingen, visade sig den brända skriften, hvartill jag behöfde en egenhändig skrifvelse, hvilken jag anser för det dyrbaraste af mina minnen. Se här en kort beskrifning derpå: Man låter en åskådare skrifva en eller par fraser, och beder honom genast bränna upp detta papper, som bör återfinnas oskadadt i ett försegladt kuvert. Jag bad den helige fadren:värdigas sjelf