Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 1

slingervexter, som betäckte ingången till den bergshåla, om hvars tillvaro Georgie upplyst dem, XVIIL Hvari Malgache blir efter sina kamrater. Det var länge sedan ett så talrikt sällskap gästade Enstaka huset. I värdshussalen voro icke mindre än tjugu personer samlade och tjugu hästar stodo i stallet. Den gamle Georgie satt såsom vanligt på stugans tröskel och vaktade. Bredvid honom låg Dingo och sof med nosen mellan tassarne. Ingendera brydde sig om det förfärliga oväsen som hölls inuti huset. Der åts festmåltid. Man hade köpt matförråder på den tyska lägerplatsen, och de lemningar efter flydda dagars välstånd, som funnos gömda i Georgies källare, försmådde man icke heller. Georgie hade ingenting att göra derinne; Smitharnes kock hade tagit det lilla köket j besittning; till och med Dingo hade blifvit afsatt från sin befattning som stekvändare. Dingo och hans herre lefde till ytterlighet tarfligt, vi veta det; men de hade emellertid endast sitt rykte för omutlig trohet att tacka för att de kunde lefva. Georgies gamla studsare som, tack vare Rogers frikostighet, blifvit satt i brukbart skick, låg i sin egares knä. Hvad denne värdshusvärd i öknen framför allt annat höll heligt, var de gäster, som för tillfället vistades under hans tak. Han liknade vissa soldater, som ömsevis strida tappert i tvenne mot hvarandra fiendtliga armö6er, allteftersom prär