Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 1

salt, så menade han något annat, än att vi alla stycken skulle vara alldeles lika med den jord för hvilken vi skulle vara ett salt. Kunna v icke på annat sätt än genom en obetingad och oinskränkt eftergifvenhet för vår samtid försåkra oss om tillvaro och aktning, så är det bättre att vara utan både den ena och den andra. För vår tillvaro behöfva vi icke vara mycket bekymrade. Kan tiden vara oss förutan, nog kunna vi vara tiden förutan. Hvad mera om några individer, ja om en hel klass af individer dervid komrnaer i stor timlig förlägenhet? Denna förlägenhets timmar blifva ej många eller långa; de skola al bättre tider efterträdas. Och hvad aktningen beträffar, så vinnes den säkrare och bättre derigenom, att lyssna till Ilonom, som är alla tiders Herre och mästare, och efter Hans ord utföra vårt kall, än sålunda att vi blindt hylle en tid, som är från honom affillig. Alltså må vi icke för mycket sörja öfver den ställning i tiden, med hvilken man hotar oss, men deremot se till att vi redligt och troget förrätta den Herres tjeust, för hvilken alla jordens herrar snart eller sent skola sig böja. Ehuru vi vid detta riksmötes början icke sakna anledningar till bekymmer, böra vi icke blunda för det myckna ljufliga och hugnande, som äfven här är oss förunnadt. Till detta räknar jag särskildt samarbetet med goda vänner och bröder. — Sverges prestestånd har alltid utgjort ett broderskap. Må det äfven under nu ingångna riksmöte utgöra ett sådant! Må hvar och en af oss känna ljufligheten af att vara omgifven af bröder ! URSUSAYREOR ERE RER