Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 1

Från det ställe, der de stodo, hade de utsigt öfver den öppna plats i skogen, tvärsöfver hvilken den alleö af döda gummiträd, hvarom vi en gång förut under vår berättelse talat, sträckte sig upp mot Cypherbergets granitmassor. Den väg Smitharne följde kunde icke leda till något annat ställe än Enstaka huset, På andra sidan om detta värdshus vidtog den stupande branten. Ehuru våra vänner hade nästan fullkomlig visshet om målet för sina fienders färd, fortforo de dock att smyga sig framåt. Än stodo de gömda bakom träd, än kröpo de på händer och fötter i det höga gräset. De slutade icke att spionera, förrän de sågo vagnen stanna innanför det staket, som omgaf Enstaka huset. I det ögonblick, då detvå unga qvinnorna, alldeles tillintetgjorda af trötthet och bedröfvelse, stego ur vagnen, sprutto de till på en gång. Det var en blixt af hopp, som samtidigt elektriserade dem båda. De hade hört skrattfågelns läte helt nära. Tio minuter sednare sutto våra fyra äfventyrare i sadeln. Men i stället för att bege sig till Enstaka huset, redo de den långa omvägen kring berget och stannade först, när de kommit ned på slätten till stranden af den lilla sjö, hvars ena sida begränsades af majestätiska klippblock ofvanpå hvilka långa pelarrader af döda gummiträd reste sg. Vare sig det nu var inbillning eller verklighet, tyckte de sig höra echot upprepa en dryckesvisas hesa toner, De hade icke tid att lyssna, Hästar och ryttare försvunno bakom det tjocka förhänge af