Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 1

Tidens onda anda. Alldeles som Phariseerna ropade mot Christus illfänas vår tids prelater mot dem som nu för tiden vilja bringa i tillämpning hans herrliga läror om alla menniskors jemnlikhet och likställighet — således om alla ståndsoch företrädesrättigheters upphäfvande. På de sednaste 10 åren ha våra kyrkofurstar dock s tt sitt påfliga öfvermod under ena skäppo, men i dessa dagar ha de till hälften lyftat på den. Hörom t. ex. det märkliga tal, hvari erkebiskopen yttrade sig till sitt stånd om våra dagars strid af millionerna mot de få, af tänkarne mot de blinda anhängarne af sjelftagna gamla privilegier. lir Erkebiskop Reuterdahl yttrade: lHögvördiga Stånd, Högtärade Bröder! Den gamle Talmannen helsar Eder åter välkomna till arbeten, till allvarliga arbeten på detta rum. Allvarligt arbete tillhör hvarje riksdag. Ku mera allvarligt har afingen varit kräfdt än af den nu började. Må det allvarliga arbetet tillika blifva ett arbete i kärlek. Knappt någonsin har beträffande åtskilliga hufvudfrågor en större motsättning i åsigter egt rum, än i det niärvarande stadiet af våra inre angelägenheters utveckling. En sådan motsättning åstadkommer litt i sifnena en bitterhet, som hvarken för sakernas rätta behandling eller för de behaudlande sjellva är god. För det mesta känner väl hvar och en med sig sjelf, — åtminstone är det en känsla, som jag hos mig icke kan förneka, att sinne och hjerta i viss mån afvändas från den, som för vigtiga mål beträder andra vägar än dem, som vi anse för de rätta och goda. Må vi vara på vår vakt först och främst mot söndringen sjelf, hvilken kanske icke alltid i sjelfva