Dagens Nyheter – 20 oktober 1865, sida 1

Emellertid kunde icke alla menniskor få uppehålla sig vid denna afundsvärda plats. Det var mångahanda saker som skulle uträttas. Ingen, med undantag af Jonatban, sparade denna afton sina krafter. Yxor svängdes och träd fälldes i skogen. Sam och Tom, som voro lätt igenkänliga på deras resliga växt, närmade sig Jonathan och förebrådde honom hans overksamhet. En träta uppstod, men den varade icke länge, ty man hade annat att göra än att tvista, De båda äldre bröderna aflägsnade sig med hot på sina läppar och läto spänna för flera lastvagnar, som kördes till skogen. En skara väl beväpnade män följde dessa. Efter en stund kunde våra fångar se vagnarne komma tillbaka den ena efter den andra, såsom det tycktes lastade med trädstammar; ren i stället för att stanna vid lägerplatsen, styrde de kosan nedåt sjön Så snart den första lastvagnen anländt, blef verksamheten ännu större. Allt hvad lif och anda hade arbetade. På afstånd eller nära till höger eller venster, hvarhelst en röst höjdes, var det för att uttala ett och samma ord, likasom efter hvad man säger, gudfruktiga hinduer under loppet af hela år läsa böner utan slut, som blott och bart bestå af det enda ordet: Sivah, Guldtunean! guldtunnan! Och besynnerligt nog afsvalnade icke förtjusningsfebern till följd af det stränga arbetet, Tvärtom tilltog densamma. Alla voro yra i hufvudet af bara glädje. Helt annat var förhållandet med de två stackars qvinnorna, De hade i början med en