Dagens Nyheter – 20 oktober 1865, sida 1

en revolution, på hvilken hans kära adel skulle ha förlorat ännu mycket mera. Mellan två ondå ting valde han det minsta. Förtjensten är ingen. Ingen enda större reform har utgått från honom. Han var alltid konservativ, och när han måste gifva efter och följa med strömmen, sökte han alltid åtminstone afleda någon del deraf till adelns förmån, utan att fråga efter huru mycket han derigenom röfvade från andra. Ett bland hans sista taskspelerier var tillintetgörandet af förslaget om ytterligare representationsreform, som var å bane vid det nyss upphörda parlamentets början. Landet ropade på en reform. Rörelsen för en sådan blef så stark att den hotade att öfvermanna motståndet. Då sade lord Palmerston med sin blida falskhet: mina vänner, jag har alldeles ingenting emot en reform. Jag skall framlägga ett förslag derom i parlamentet. Folket jublade och upphörde med sina ansträngningar. Den ädle lorden framlade ett förslag att utsträcka valrätten till en klass af något lägre beskattade för ett parlament som var honom nästan blindt undergifvet, och när denna samling af adelsmän — förstående sin mästares andemening — förkastade förslaget, så lät han dervid förblifva och sade hånfullt till reformens vänner: vill ni ha valrätten utsträckt, så skrik bättre! Det argument lord Palmerston och hans egennyttiga politiska trosförvandter städse i England använda mot folkets yrkande att den förmögenhetssiffra som berättigar till delaktighet i riksdagsmannaval skall nedsättas, är: att om man sålunda ger rösträtt åt en större klass af folket så borttager man i och med detsamma en del af makten från dem som nu innehafva den. De låtsa dervid icke om, desse herrar, att den makt de innehafva är orattfånget gods, som deras förfäder med våld eller list ryckt ifrån sina landsmän. Men orättfånget gods med sorg förgås, om det icke i godo återlemnas. Frankrikes konungar, adel och presterskap ha erfarit det, och turen kommer till Englands aristokrati, till Preussens och till alla länders adel, der den icke är nog klok att följa med sin tid.