Dagens Nyheter – 20 oktober 1865, sida 1

Lord Palmerston. Telegrafen har tillfört oss den nyheten att Englands premierminister lord Palmerston hastigt insjuknat, och detta så allvarsamt att man icke ansåg troligt att han skulle komma sig. Om han dör, skola en mängd röster höjas med beklagande i England. Monarker och diplomater, ministrar och ädlingar skola uttrycka sin bedröfvelse öfver hans död och säga att England och verlden med honom förlorat en af sina största män. Massor af menniskor, hvilka lord Palmerstons talanger, vidsträckta erfarenhet och vältalighet förbländat, skola instämma i klagoropen af de med honom likställda. Men det skall också finnas tusentals oförvillade som skola säga att med denne man har bortfallit det svåraste hindret för engelska folkets framgång. All sin skicklighet, sina omfattande statsmannakunskaper, sin träffande satir och sin oförlikneliga humor har lord Palmerston icke användt till annat än att upprätthålla adelsväldet i England. De 30 hufvudfamiljerna som styra En;land, och de många hundra utgreningarne af dem hafva varit hans ständiga ögonmärke. Allt hvad han talat, allt hvad han gjort har i grunden varit föranledt af begäret att uppehålla det adliga fåtalets företräden och rikedom på de 20 millionernas bekostnad — att göra England till en aristokratstat sådan som Venedig en gång var. Under den dagliga sträfvan till detta mål har han icke hunnit se och betänka hvarthän adelsväldet leder, hvarpå de italienska staterna i medeltiden dock äro så många varnande exempel. Lord Palmerston har någon gång varit med om reformer till sjelfva folkets fromma. Han deltog i valrättens utsträckning 1832 och i de höga spanmålstullarnes afskaffande 14 år sednare, men, märk väl, han gjorde det först då ett längre motstånd skulle ha framkallat