Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 2

och sagoförtäljaren prof. H. OC. Andersen har under dessa dagar besökt Lund, efter att under innevarande höst hafva gjort eu resa i öfra Sverige. För att fira den älsklige skalden arrangerades å Akad. Föreningens mindre sal påaftonen Ousdagen d. 11 Oktober en fest, hvari en mängd äldre och yngre akademiska medborgare deltogo. Piter intagen sexa föreslogs skålen för hedersgästen med ett helsningstal af studentcorpsens ordförande, phil. d:r P. Assarsson; skalden svarade härpå i ordalag, enkla och hjertliga som hela bans personlighet, erinrande om att 25 år hunnit förflyta, sedan han sist besökte den,gamla universitetsstaden, och att den hyllning, som då bragtes honom, alltjemt utgjort ett bland hans käraste minnen, Derpå helsades skalden med ett versifieradt föredrag at fil. d:r H. Wendell, hvarefter talarstolen åter bestegs af prof. Andersen, som öfverraskade deltagarne i festen genom det med oändligt jubel emottagna löftet att föredraga några af sina Eventyr,, Så fick man under aftonens lopp höra Sommerfuglen,, Det er ganske vist, och Flipperne, m. fl. sagor, för större delen af åbörarne välbekanta, men som på ett enkelt och naturligt, men poetiskt och uttrycksfullt sätt förtäljda af författaren sjelf, erhöllo ett nytt och ökadt intresse. Eldsvåda I Norra Rörum i Skåne utbröt åtta dagar i Lördags på morgonen kl. half 6 eldsvåda hos hemmansegaren Anders Persson samt spred sig till flera närgränsande gårdar. Ur ett hus lyckades man endast rädda 2 kistor med sängkläder och en del gångkläder. 3 feta svin innebrändes, Egendomen var brandförsäkrad till 3,300 rdr. De öfriga fingo i proportion mera räddadt. 42 personer hafva blifvit husvilla. Lyckligtvis spilldes intet menniskolif, endast nägra mindre brännskador förorsakades, Orsaken till eldens uppkomståjär obekant. Helsingborgs apotek har från enkefru Fredrika Haumars artvingar, genom köp öfvergått till apotekaren OC. Hörberg från Kalmar samt G. B. Anderson, som förut innehaft apotek i Mönsterås. Köpesumman för apoteket, med varulager, vasa, instrumenter och fastighet Jemte privilegium å Höganäs apotek med lager, hvilket sedan 1846 existerat såsom en filialafdelning af Helsingborgs, är 180,000 rdr, Marknadsrevy, Om den slutade marknaden i Jönköping skritver stadens ena tidning: Man har uu åter haft det uppbyggliga skådespelet af en marknad, med dess rika tillflöde af herrskap och tjenstfolk samt tvåoch fyrbent boskap. Skrik, skoj, skratt och eldfängda eder, beseglande huldhet och tro, halva som vanligt i harmoni med oxars råmande och grisars skrik, genljudat pdie ganze Stadt ringsumo, och gatornas bredd syntes ofta vara knapp nog för mängden af älskare i galoscher och tobaksbuss samt dessa vidtomrattande fostbrödralag, hvilka Hed vid led rusade, fram, någon gång med hästkraft lösta, men endast för att på nytt desto starkare förevas. Stora torget företedde ett brokigt omvexlande lif: schackerjudar, nålstolskrämare, krukoch pinnstolsmakare, alla voro sysselsatta 1 utöfningen af sitt prisvärda kall — att kuggan. Några al Vestgötabygdens kringirrande söner hade, med rättmätigt törakt för ståndsprincipen slagit sig ner bakom bord dignande under mångfalden af lusande, varor, om hvilkas goda beskaffenhet säljaren, under legio af argumenter, både på bredden och längden, prompt ville öfvertyga den icke köplystna publiken. Si ucket stubbatug! hvar sa ho få se maken — jo i... utbrast en frodig knalle, som råkat i extas. Med torgförda landtmannaprodukter gick ruljangsen bra nog undan, men kommersen med kreatur, bvarpå rik tillgång fanns, gick ganska trögt i brist på köpare. Priserna voro: för 12 qv:s oxar 250 rdr, 13 qv:s 280 rdr paret samt för kor 40 a 50 rdr. Af sådana offentliga nöjen, som syntes vara arrangerade enkom till marknadspublikens Vergulgung, förutom små anspråkslösa stölder, fanns på förstaden ett sig så kallande ballettsällskap, och på Tyska maden i den s. k. gröna nöden var inlogerad en stereorama, der man till lockbete trakterade ett positiv, ur hvars inre banade sig väg så förskräckliga toner, att man oftast trestades tro det hältten af marknagsbefolkningen höll på att ge upp andan i kanalen. För öfrigt sjöngs här och der en på ett rysligt språk förtattad, lika ryslig visa om presten Lindbäck, der slutstrofen lydde: