Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 2

— Hvad vill ni, kara barn? Önskar ni något? — Han kommer nu . . . hviskade den sjuka. : Hela vagnen sattes i detsamma uti en häftig skakning; man hörde en person med hastiga steg gå igenom det angränsande rummet, hvareiter dörren slogs upp på vid gafvel och Jonathan Smith blef synlig. — Mamesell, sade han utan att våga gå in, var tålmodig och försigtig i ert uppförande mot sennoran! Lampan generar hennes ögon. Ni får lof att släcka ut den. Dörren tillslöts. Nannon släckte lampan. Under den korta stund, som förflutit sedan doktorns och själasörjarens besök hade skymningen förbytts till mörker, Jonathan ropade utanför dörren: — Det är bra. Gör allt hvad sennoran ber er om, så vida icke tillfredsställandet af någoa nyck skulle kuona anses skadlig för hennes helsa. Dessa ord besvarades af en skrattsalfva från den motsatta sidan om vagpen. Nannette tittade ut genom det föneter, som vette åt detta håll. Regnet hade upphört. Sam Smith och bans bror stodo utanför det stora tältet i söällskap med ett halft dussin gräfvare, De ämnade sig ut på en nattlig expedition. Jonathan passerade förbi dem utan att säga ett ord, men höll handen hårdt sluten om sin z volver. — Kom hit straxt! sade Anhita med gläd tig ifver. Och när Nannon kommit bredvid henne: