Dagens Nyheter – 12 oktober 1865, sida 1

— RA —,X, —X rum, sedan han blifvit genomtröttad till kropp och själ måste han fortsätta ännu ett par timmar för att skrapa ihop till skatter, som för mesta delen åtgå att underhålla officerare och soldater, kanoner och fartyg, hvilka furstarne vilja hafva i beredskap för att bekriga sina egna och andra folk. Denna förstörande kräfta har oupphörligt vuxit sedan verldsfreden 1815. Den ena stormakten har ansett nödigt att öka sin här med tio tusen man för att blifva litet större än en annan stormakt. Grannen har genast värfvat eller utskrifvit elfva tusen man för att icke allenast komma i jemnvigt, utan öfverbjuda medtäflaren. Fruktande att förlora något af sitt inflytande har en tredje stormakt ökat med tolf tusen man, och omedelbart derefter har kretsgången af vansinnigt rivaliserande uti slöseri med penningar och arbetskrafter börjat om igen, tills alla, både stora och små, makter i Europa, genom sina kolossala armå6er och flottor, blifvit så ruttna och svaga, att både regeringar och folk hota att stupa för de nya konungarne: bankirerna, hvilka hafva dem i sina händer. Fruktan för bankirerna, omöjligheten att vidare få låna af dem annat än på blodsugarevilkor, farhågan att folken dock slutligen skola resa sig mot detta system att utsuga dem för att aflöna fångvaktare öfver dem sjelfva — dessa förenade orsaker hafva äntligen bragt det derhän att monarkerna hvar i sin stad inse oundvikligheten af att lemna folken åtminstone något ande-rum. England har redan för länge sedan afbrutit sina i stor skala påbörjade befästningsarbeten, och det bygger ej mer en sådan massa af pansarfartyg som för några år sedan. Frankrikes kejsare håller nätt och jemnt sitt för dynastien nödiga redskap på fredsfoten. Italien, dignande under en årlig ofantlig statsbrist, längtar efter armåöens nedsättande. Österrike har alltsedan sista kriget hållit mycket manskap permitteradt. Preussiska regeringen får af landtdag efter landtdag ett absolut nej till sina fordringar på ökade anslag. Slutligen erfar man nu af en bland de franska halfofficiella tidningarne att Ryssland, som alltsedan Krim-kriget knappast gjort någon enda utskrifning, utom för polska uppresningen, och som för en tid -sedan gjorde en ansenlig indragning på armåen, nu åter skickar 50,000 man från fanorna till deras hemorter samt är betänkt på att nedsätta de arma militära slafvarnes tjenstetid från 15 år till 7 år. (Under Nikolai regering var den tjugufem år -militärtjenst var nästan detsamma som lifstidsfängelse.) I sammanhang med dessa indragningar stå de fredliga utsigterna. Alltsedan 13848 ha förhållandena ingen stund varit så lugnande som nu. — Det är icke kabinetternas förtjenst, men det är ett uppendagligt faktum att de äro fredligt sinnade -—af brist på pengar. Det ursinniga slöseriet med millioner på millioner för militära ändamål har framkallat sin naturliga reaktion. Denna reaktionen skall hafva sin tid. Den tager slut en gång — liksom den politiska! — men klok är den, som begagnar henne att ordna om sitt hus. Under sådana europeiska omständigheter är det en lycka för Sverge att det har en regering som följer med sin) tid och rättar sig efter den — som har visat, det kuraget att motstå det skandinaviska kotteriets rep på pengar! pengar ! till försvarsväsendet — och