Dagens Nyheter – 12 oktober 1865, sida 1

— Och genom hvilket arbete skall jag förtjena dessa två hundra francs? — Genom att trösta en lidande medmenniska . . . Jag skämtar icke, mamsell, afbröt sig hastigt Fanfare, då hon såg Napnnette s8ammandraga sina fint tecknade ögonbryn. Ni har redan låtit mig veta, att ni inte tycker om förtrolighet. Jag är mycket rättfram utaf mig, men jag vill visst inte truga mig till er vänskap, efter som ni sjelf icke hyser någon tillgifvenhet för mig, Jag har en hög rang, medan pi ännu förblir i samma låga semhällsställning som förut. Jag talar derföre fullt allvarsamt med er och upprepar än en gång att det är fråga om en god handling, hvarpå ni tillika kan förtjena rätt mycket pengar. — En god handling i sanning, mumlade herr Mitchell på engelska. En alldeles dj—2t god handling! Fanfare gaf honom med en vänlig äåtbörd tecken att hälla sig tyst. — De hedervärda sjömännen ha sitt egna sätt att uttrycka sig, sade hon. Ett engelskt skenhelgonp skulle känna sig såradt af ett sådant der ord; men vi pariserskor äro inte så till ytterlighet finkänsliga. Emellertid är det på sin plats, alt ni ber om förlåtelse, herr Mitchell. Jonathan öpppnpade munnen föratt efterkomma tillsägelsen, men Nannette inföll något snäft: — Herrn får svärja hur myckethan behagar; blott jag får affären klart utredd för mig. Jag är endast öra. — Hvad säger ni om det der, herr Jo