Dagens Nyheter – 11 oktober 1865, sida 2

— Jaz förstår er ute, svarade helt bögt den unga flickan. — Ah, ja det var sannt, sade Gula fågelns herrskarinna. Man brukade inte kalla hvarandra för du i Paris. Ursäkta mig, mamsell Nannette! Ni får ej undra öfver, om ens känslor bli upprörda, när man så hir långt bort från sitt fådernesland träffar en landsmanninna från samma stad, samma Gvarter, samma hus, ja till och med samma våning . . . Jag har gjort en oerhörd lycka; deraf kommer sig mitt begär att medverka äfven till mina vänners framgång . .. Om ni anser mig vilja föreslå er någonting på minsta sätt vanhedrande, då får jag upplysa att ni tar mig fö en annan än den jag är, min kära mamsell. Detta sades i en bestämd ton och lät mycket uppriktigt. Herr Jonathan Mitchell, som föreföll mindre språksam, gjorde vid denna Fanfares förklaring en gest, som gaf tillkänna att han till alla delar instämde i hvad bon sagt. Han såg mycket hederlig ut och sänkte ögonlocket öfver sitt friska öga. Nannon var icke den som sade nej, då det gällde att hastigt törvärfva förmögenhet. Hon hade sina skäl, hvarföre hon ville bli rik. Hon satte sig och sade: — Min fru, jag tackar er för det intresse ni behagar hysa för mig, Jag är verkligen också ganska lycklig hvar gång jag träffar tillsammans med personer, hvilka ha samma fädernesland som jag, Fanfare blinkade betydelsefullt åt hr Jonathan Mitchell, som satt med hatten mellan be