Dagens Nyheter – 11 oktober 1865, sida 2

Johanna Lovisa Akerberg. Rörande denna bekanta bedragerska ingick i Ä ur till öfverståthållare-embetet för polisärenden en skrifvelse från en i Köpenhamn bosatt svensk, som här nedan in extenso införes: Den 26 Juni innevarande år fick jag besök af ett ej mera ungt, men viälklädt och, som det tycktes, trovärdigt svenskt fruntimmer, som, för mig alldeles okändt, berättadr att hon vore enka eiter landtmätaren Nore i Göteborg; att hon egde huset n:o 4 på Spanmälsgatan derstädes; att hon hade en der boende dotter, som vore särdeles skicklig på fortepiano; att hon jemväl vore mor till en före äktenskapet född son, artist och boende i Pa att hon ej sett denne son på 17 år och derföre satt möte med honom i Köpenhamn; att hon, hitkommen, emottagit bret af innehåll att soneus resa blifvit hindrad, hvadan han anmodat henno fortsätta resan till Paris; att hon vore benägen, om jag så önskade, medtaga bref dit till sångerskan Christina Nilsson; och att, söm hennes reskassa ej vore i bästa skick för den opåtänkta långa resan önskade hon af mig ett penninglån å blott 10 rdr danskt, som hon ville betala åter en månad eller tre veckor derefter och hvarförutan hon ej kunde fortsätta resan. I den förmodan att menniskan var trovirdig och ärlig lemnade jag henne länet; men sedermera har jag ej hört af hvarken henne eller penningarne Då jag förmodar, att omförmälda qvinna ej var någon annan än den nu arresterade Johanna Lovisa Åkerberg, har jag trott mig böra anmäla förhållandet — ej i hopp att återfå penningarne — utan att personen, derom fråga är, sannolikt utsträcker siit ströftåg till andra här boende svenskar. Enligt hvad hon uppgaf logerade hon i ett mindre hotell vid S:t Anne plads, hos en vid namn Johanna, svensk äfven, om jag ej misstager mig, boende i huset nir 16 eller n:r 18, Enkan Nore (eller Åkerberg) syntes vara 40 år eller något deröfver; ögonen blå, håret mörkt; rödlätt, fetlagdt ansigte, viälbildad till växten och at medelmåttig längd Af hennes klädsel lade jag ej märke till annat än att hon hade en svart yllen schal med qvartershög, besynnerlig bård rundtom. Uttalet förrådde Stockhohnsdialekten. Uti en plånbok, som hon medhade. antecknade hon lånet. o Siraff för förskingring. A rådhusrättens 3:dje afdelning har sedan sistlidne juli månad varit anhängig en rättegång emot grosshandlaren M, A. Suber, hvilken af sysslomännen i skräddaremästaren L. P. Wimans konkurs tilltalats för det han, som i egenskap af syssloman i nämnde konkurs för massans räkning uppburit 4,554 rdr 84 öre, hvilket belopp, enligt af borgenärerne vid sammanträde fattadt beslut, skolat af Suber insättas i Stockholms KFnskilda bank mot högsta ränta, ej fullgjort detta åliggande, utan i stället förskingrat medlen och användt dem sig till nytta. Under målets handläggning har också fullständigt ädagalagts, att Suber låtit den angilfna förseelsen komma sig till last, hvadan han genom i förrgår meddeladt utslag dömdes ait hållas i fängelse två månaöer, hvarjemte han ålades ersätta sina vederparters rättegångskostnader. En hårdnackad brottsling. AA rådhusrättens sjette afdelning fortsattes i går ransakningen med kronoarbetskarlen Pettersson, hvilken å Munkbron föröfvade illgerningen mot mångelskan Gustafsson. Pettersson visade sig lika förhärdad nu som tiliförne och kunde ej törmås uppgifva någon ors till våldets föröfvande. Någon ånger deröfver visar han icke, tvärtom tyckes det tortfarande förarga honom, att kan ej lyckades mörda Gustafsson. Till de flesta frågor, som rättens ordförande ställde på honom, svarade han ej ens, utan teg hårdnackadt. En oilyeklig qvinna. I Måndags såg man en med hatt och för öfrigt väl klädd qvinna stå på kajen midtför nationalmuseum, Blicken kastades ofta ned mot det strömmande vattnet. I handen höll hon en psalmbok, och munnen rörde sig emellanåt. Man tilltalade henne, hon svarade icke genast, men omsider då man frågade henne hvad hon gjorde r några böner... Sök svarade hon: tyst medan jag dan går jag till Gud. — Man sökte öfvertyga henne att hon icke borde hysa sådana tankar, men det var omöjligt, Hon hade lidit så mycket genom sin mans härd