och sjönk några minuter efter det de begge besättningskarlarne halats ombord på ångslupen. Ingen kadett föll på den tanken att äfven deras farkost kunde taga skada. Men löjtnanten-possessionaten blef utom sig af ängslan och bad så enträget om begge lifräddningsbojarne, emedan han var make, far och kunde ej simma. Han fick dem äfven utan motsägelse. Men då ingen vidare fara visade sig, började en af kadetterna påyrka att få en af bojarne, ty, sade han, jag kan bli make och far med tiden och kan ej simmat — Omöjligt, mente löjtnanten och såg förtviflad ut. Besinna, utropade en äldre kadett, du är fet, du flyter bestämdt och bör kunna fungera som lifräddningsboj åt oss alla. Skratt och hurrningar ! Andtligen började de begge rospiggarne bli nyktra och begräto förlusten af sin slup, deras försörjningsmedel. Kapten — ropade kadetterna — gif folket någon ersättning för deras sannskuta. Omöjligt — svarade han lakoniskt — de ha sig sjelfva att skylla. De hade inga lyktor tända. . Efter en stunds rådplägning beslöto kadetterna att gifva 5 rdr hvardera, och så sammansköts 250 rdr till rospiggarne. Gåfvan var desto frikostigare som 5 rdr är ett betydligt kapital för de flesta bland kadetterna, Frikostig gsåfva till folkskolor. Kamreraren Philip Hagberg, arrendator af Fillingerums och Sverkilsholms egendomar i Hammarkinds härad af Östergötland, har till Fillingerums och Skönberga folkskolor skänkt 10,000 rdr, hvarförutan han bekostat inredningen af Husby nya skolhus, hvartill hans syster, grefvinnan Mathilda von Schwerin skänkt tomt, trädgårdsland och nödigt virke. Kamrer Hagberg aflönar dessutom lärarne i Tillingeraum under 3 år. — På ett vackrare och nyttigare satt kan man icke använda hvad man samlat. Honsul Wm Thorburn har den 2 dennes hos Uddevalla stadsfullmäktige väckt det förslag, att utskänkningen af spirituösa drycker i nämnde stad måtte från och med nästa försäljningstid (oktober 1866) få öfyertagas af ett bolag, hvilket icke afsågo någon vinst å rörelsen, men väl ordningens upprätthållande och om möjligt superiets hämmande. Vinsten skulle tillfalla stadskassan. Strandning. Briggen Crichton, kapten Redhead, hemma i Harlepool, kommande från Riga och destinerad till Lovestoff med travaror, strandade den 3 dennes vid Faludden på östra sidan af Gotland; besättningen bergades, men fartyget anses blifva vrak. Eldsvåda å fartyg. Från Hel singborg skrifves: I söndags kl. half 5 på morgonen slogs allarm med anledning deraf, att eld utbrutit i en utanför tullkammaren liggande skonert. Elden, som utgick från roffen invid fockmasten, observerades lyckligtvis innan den hunnit få fart, och klämtningen pågick derföre endast i fem minuter. Orsaken till eldsvådan var, att man, oförsigtigt nog, lagt en kolhög i närheten af kaminen. Fund. Folkets Tidning meddelar följande berättelse om ett sorgligt förhållande mellan far och son. Då Borreby försåldes, måste torparne derstides lemna den jord de under många år brukat. Flera af dessa voro ifattiga omständigheter och erhöllo af friherrinnan Hastfer-Ramels arfvingar i Finland hvardera 433 rdr till understöd. En af dessa torpare, Per Andersson, har en son vid namn Selander. Denne köpte en liten jordbit vid Borreby och förmådde sin fattiga fader att till afbetalning på jorden lemna de 133 rdrne, emot det sonen skriftligt gaf sin fader rätt att orubbadt bebo och begagna den köpta jorden; dock skulle fadern erlägga räntan å köpesumman, Sedan sonen väl åtkommit sina fattiga föräldrars understöd, infavn ban sig en dag hos fadern och bad att få se den skriftliga förbindelse han lemnat sin fader. Då gubben visade förbindelsen, sönderref sonen denna och tog sedan jorden från gubben, enligt faderns påstående inför häradsrätten i Dahlby, der far och son nu tvista. Som vittnen till sonens skriftliga förbindelse finnas, kommer nog den rättrådige domaren i tillfälle att skaffa fadern rätt.