Dagens Nyheter – 7 oktober 1865, sida 2

RI Va. rr den förmögne herremannen, som rådde om fem å sex tusen oxar, betraktade dem msd liflig nyfikenhet; det var synbarligen Rogers drägt som missledde dem, ty mer än en gång hörde man ihland hardarne och de resande Gordon Leaths namn uttalas med sn ton af välvillig vördnad, hvilket tycktes bevisa att man ännu alltjemt förvexlade vår notarie med den uti trakten så ryktbara personlighet, som bar titeln : Gråa kringströfvaren. Vid tretiden på eftermiddagen lemnade våra vänner Campaspes stränder, hvilken i denna nejd är helt nära sin källa och skiljer Dalhusien ifrån Talbot, De fortsatte sin färd igenom låglandet, öfver hvilket Macedonerbergets tvillingspetsar höja sig. Den frodigare vextligheten antydde närvaron af vatten, och då våra ryttare frågade herdarne, upplyste dessa att de befunno gig i närheten af Deep-OÖreek (Djupa sjön). Under en lång stund hade de höga träden, hvilkas mängd oupphörligen ökades, alldeles. hindrat dem från att se nigot utaf horizonten. Den på många ställen afskurna och af stigar korsade vägen — såsom naturligt är 1 ett vidsträckt land, der hvar och en, följande sitt eget behag, söker den genaste vägen — gjorde att man ofta lopp fara att gå vilse. Det hände icke sällan att vägen delade sig i tre eller fyra, och om man vid sådant förhållande icke valde den rätta, aflägsnade man sig från det mål,! hvartill man ville när(Forts.) ma sig.