Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 1

för att beröfva det en länk; men så snart de andra gjorde min af att komma det till hjelp, vände han om på halfva vägen, Vidare har han lemnat fria tyglar åt sin byggnadsvurm och sin kärlek för pomp och ståt. Louvren och Fontainebleau voro för små för honom, liksom om hans företrädare hade bott bättre. För fester, operor, balletter, presenter och pensioner bortskänkes till gunstlingar mera än fordom behöfdes för rikets fästningar. Han uppför praktbyggnader, på det efterverlden en gång skall säga: Det härrör från honom, det är hans verk. Men han misstager sig, ty då det är fråga om öfverflödssaker, skall man låta dem förfalla, så snart det är nödvändigt att göra besparingar. Men endast genom sådant slöseri kan han bibehålla sitt inflytande och emellanåt förvärfva nya besittningar, fremmande länder, säger man. Der vi icke kunna köpa en furste eller hans kabinett, vinna vi åtminstone ett parti och besolda förrädare som arbeta för oss. Derigenom och genom sin städse stridsfärdiga armå skördar Frankrike nytta af hvarje krig och utgör en skräck för Europa. Men den såkallade Gloiren (äran) är roten och upphofvet till allt ondt i Frankrike. Ty dess eröfringar äro alla orättvisa och för dyrt köpta. De göra franska namnet hatadt i hela Europa, göra oss misstänkta att eftersträfva universalherravälde och att vi äro färdiga att begagna hvarje medel för detta ändamål, såsom förräderi, våld och brott motide heligaste fördrag. Vår ärelystnad är en dårskap, som är upphof till vår träldom. Vinner herrskaren en drabbning, intager han en stad, eröfrar han en provins, så blifva vi tokiga af glädje, hvarje fransman tror sig ha vuxit en fot, och hvarje förlust och allt elände inom landet är bortglömdt. Alla folk ha upprest skrankor kring sina konungar för att icke förlora sin frihet: men vi byta ut friheten mot en kostsam ära. De cröfrade provinserna inbringa icke hälften af hvad de kosta, och grannarne, förbittrade öfver de beständiga plundringarne, skola bilda en allmän liga emot oss för att ätertaga hvad vi röfvat från dem. Redan nu hav riket ett mindre antal innevånare än under den förra regeringen. Städerna ha alla gått tillbaka, med undantag af Paris, som tillvexer ocrhördt, emedan allt samlas dit. Akrarne stå öde, byarne bestå af usla kojor, bönderna äro förfäade och se eländiga och smutsiga ut liksom afrikansk: slafyvar. pDespotisk som storturken, lyder öfverskriften till tredje afdelningen. — Frankrikes herrskare har gjort sig till absolut herre öfver I Kf och död, frihet, egendom, till och med öfver hyarje enskild persons religion, ty efter I påfvens underkufvande har han äfven upphäft I sig till gallikanska kyrkans öfverhufvud. Hvarje I år s säljer han några millioner räntor, men der; efter företager han en räntenedsättning, och I man vaknar om morgonen ev god del fattigare än man var aftonen förut. I Frankrike liksom ; Turkiet är man icke ett ögonblick säker om sitt Hf. Man häktas 1 sin egen säng och försvinner, ingen kan säga hvart. Och skälet: man var misstänkt. — Man har visserligen förhållit sig stilla, man har icke I skrifvit någonting, men man har anseende i i sin ort, har icke lofsjungit regeringen och I kunde skada den, eller man är åtminstone I beslägtad med någon af regeringens motstånI dare. Storherrev förfogar efter godtycke öf, ver sina undersåtare; ban bortsläpar och af skickar dem till verldens ända och låter dem