Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 1

utefter båda stränderna jagade man efter mig. Först när det led mot morgonen upphörde man med jagten. Straxt derefter passerade jag den påle, som utmärker gränsen för Smitharnes område. Jag kraflade mig då i land och gick med tunga och släpande steg ett stenkast in bland busksnåren. Derpå slog jag mig ned på en inbjudande grästufva och insomnade eller rättare sagdt afsvimmade. Ty ingen kan sofva så tungt, att han icke skulle uppvakna, ifall ett sådant äfventyr, som hände mig, träffade bonom. Att berätta er det är omöjligt. Jag skulle icke ha samvete dertill. Ni få göra som jag, sluta af resultaterna till hvad som föregått. Jag vaknade ur min dvala, som måtte ha räckt ganska länge, ty den nedgående solen kastade ett rodnande skimmer på toppen af ett uttorkadt gummiträid, som stod alldeles bredvid mig. — Ett af de tre gummiträden som voro utmärkta på Bambos karta! ropade Mornaix. — De, som jag letat efter så mycket! tillade Grelot. Miguel gjorde en åtbörd af otålighet och sade: — Mil Dios! Tungan i styr! Låt herr de Lavonr tala! X. Guldets trollmakt. Gummiträdets solbeglänsta topp, fortfor Roger, tycktes mig nå orimligt högt upp i luften. Jag såg endast en liten flik af den klarblåa him