Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 1

melen, och det föreföll mig som om denna uppbars af det jättelika trädet. Jag varseblef detta genom en cirkelrund öppning, som jag hade ett stycke olvanom mig, likasom låge jag på botten al en utsinad brunn. Kring denna öppning fladdrade, efter hvad jag kunde se, silkeslena fransar. Jag trodde mig drömma, tv min tankekraft var alldeles förslöad. Minnet af de sista händelserna slumrade i min själ. Det första jag gjorde, var att utsträcka armen, för att få tag i någonting på mitt natt-tygsbord; jag kom icke annat ihåg än att jag var i Paris, och jag ropade på Jean, den betjent, som passade upp på mig, då jag bodde vid Mailgatan. Jean svarade inte; min blessyr värkte förfärligt, och i stället för natt-tygsbord träffade min hand fuktig sänd. Jag återkom då i hast till besinning, och kände en isande köld genomträvga hla min kropp. Jag hade ett sår på venstra sidan af bröstet i närheten af hjertat; kulan hade följt efter refbenen uppåt armhålan och söndersargat köttet på armen. Till följd af den ansenliga blodmassa jag förlorat i strömmen, voro mina kroppsoch själskrafter helt och hållet uttömda. Jag hade fallit på eller snarare i sanden, till den grad var jag fördjupad i denna, Att fallet varit stort, kunde jag förstå, och jag gi3sade att jag förut legat vid kanten af det runda hål, hvarigenom jag nu såg himmelen och gummiträdet. Vatten rann oupphörligt ned genom hålet; det hade regnat starkt. Jag var icke genomblöt, emedan sanden sög i sig vattnet, alleftersom det kom. Hvad som pinade mig nästan mera än såret, var en olidlig värk i nacken. Denna måste,