Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 1

-saknade värde som konstprodukt, men gom, sjungen af henne, smekte mitt öra. Föreställ er en bondgosse ifrån Auray. För att slippa sjunga visan, hvilket skulle dra alltför långt ut på tiden, vill jag, så godt jag kan, söka redogöra för dess innehåll Föreställ er alltså en gosse, hvars hela diktan och traktan går ut på att finna cu skatt. Liksom vår vän Miguel grubblar på sin guldtunna, drömmer han blott om en gyllne skatt i skogens villande natt. Haa vänder sig till sanet Anna, den heliga jungfruns moder. Han anförtor henne sin belägenhet och sina små bekymmer. Han är i fara att bli utekrifven till soldat, ty han har fulla längden; blir ban det så måste han ut i krig; endast den gyllne skatten kan rädda honom. Åb! ni skulle ha hört Nannette! Kusin Jean-Marie kastar kärliga blickar på Katrina. Om vår gosse kunde skicka hoI nom i kungens tjenst i sitt ställe, så skulle han derigenom slå två flugor i en smäll. Gossen skulle då taga Katrina till hustruo. Sådana der landtliga visor äro, på min l ära, ofta nog riktiga poemer. Jag tycker mig se Nannettes småleende, då hon sjöng: O, att jag fann en gyllne skatt I skogens villande natt. Ändtligen blir han då gift. Nu bär det af till krogen. Katharina kan med sina tå rar ej uträtta någonting. Hvad som är gjordt, står ej att ändra, Stackars Nannette, jag tycker mig höra henne. Men Auraypojkearne äro korta om hufvu