Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 1

Frankrikes suckan efter frihet. I Amsterdam har utkommit en skrift med ofvanstående titel. Den monarki, mot hvilken den är riktad, har på allt sätt sökt att hindra dess spridning. Och äfven flera andra regeringar, som sökte efterapa den franska mönsterbilden, togo illa vid sig och förbjödo skriften. Den är utgifven i 15 afdelningar om 20 å 30 sidor, af hvilka hvar och en berör en ömtälig punkt af det franska statslifvet och utgör ett afslutadt helt för sig, för att såsom ett sjelfständigt häfte kunna smugglas öfver gränsen. Hophäftad till ett band om 364 sidor utgör den ett arbete som söker sin like i skärpa. Dess innehåll ångar emot o88 liksom koncentrerad svafvelsyra så fort vi bläddra uti den. Det må vara riktigt, — så börjar den första afdelningen augående det allmänna förtrycket, — att det utgör en tröst att ha medbröder i lidandet; men det är icke mindre riktigt att man måste känna sig dubbelt olycklig då man är omgifven aflyckliga menniskor. Den största förlust för ett folk eller en enskild person är förlusten af friheten. Och Frankrike måste känna förlusten af sin frihet dubbelt tung, om det jemför sig med sina grannar. England, Nederländerna, Tyska riket — alla lefva de lyckliga under en inskränkt monarki. Endast Frankrike, Europas skönaste land, det ädlaste land i verlden, vändag under en grym, tyrannisk makt som icke vet af någon sjelfinskränkning. Detta folk, som fick sitt namn af friheten, frankiska folket, d. v. e de fria männens folk, är nu för tiden hårdare förtryckt än någon under turkiskt godtycke suckande stam. 1 dag är all frihet förlorad, till och med friheten att tala och beklaga sig. Ingenting har undgått det allmänna förtrycket, hyarken kyrkan, domstolarne, adeln, kommunen eller det lägre folket. Frankrikes hefrskare vill sjelf vara påfveg, muffi, öfvörste biskop, kortligen innehafvare af all andlig makt, och detta kallar han gallikansk kyrkofrihet. Påfvens namn och myndighet är blott ett tomt ord. Han står med ena foten i Touion och med den andra i Civita Vecchia och håller derigenom knifven på påtvens strupe. Om den heliga stolen skulle gå under, skulle det ske endast genom Frankrike. Franska hofvet är en oförsonlig fiende till det romerska. Den gallikanska kyrkan lefver ännu och dess läror äro ej mindre farliga än Calvins. Enligt densamma borde påfven blott vara bi