Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 1

FSS ARNES TIN RR 0eRNSReSR NANA Ae seg RTR skop.i Rom-eller på sin höjd italien; någon domsrätt öfver de andra länderna skulle tillkomma honom endast genom kyrkomötenas frivilliga medgifvande: kyrkomötena skulle stå öfver påfven, och de särskilda statskyrkorna, som bilda kyrkomötet, kunde hvad ögonblick som helst åter frånkänna honom öfverherdeskapet. — Rättigheten att bannlysa konungar äfvensom påfvens ofelbarhet förnekas naturligtvis helt och hållet. Om pgallikanska kyrkan dervid leddes blott af kärlek till sanuingen, så ginge det väl an, men den är blott en docka i den franska herrskarens hand. Han utnämner alla biskopar och tager dertill naturligtvis sina kreatur. Deremot är det lägre presterskapet fattigt, eländigt och föraktadt. Det har knappt rocken på kroppen, under det biskopen kommenderar sina underordnade såsom en suverän sina undersåter eller en förnäm herre sina betjenter. Domstolarne borde vara rättvisans tempel, asyler för den förföljda oskulden och be skyddare af folkets frihet. Nu ha de deremot blifvit förvandlade till kollegier utan heder och samvete genom de många nedrigheter och orättvisor de begå för att behega regeringen. Hur lagstridigt än regeringens handlingssätt må vara, gillas det dock at domaremakten. Den var en gång ett bålverk mot tyranniet, ou är den dess första verktyg. Ett edikt må vara hur grymt, hur frihetsfientligt som helst, den gillar dock allt. Och franska adelu, finnes den ännu till? Den var fordom den mest ansedda korporation i verlden, nu är den ett mål för verldens förakt. Numera är det en ren förlust att vara adelsman. Hela den gamla franska adeln är bragt till tiggarstafven. Istället för den gamla har kommit en ny adel, som har sitt ursprung i hofgunst och finansspekulationer. Den köper och eger de skönaste egendomar och hoteller, som tillhört det förflutna årbundradets prinsar och hertigar. Den bygger åt sig kungliga palatser och huserar deri mera hårdhjertadt än den gamla adeln, hyars roll den söker spela utan att ega dess högsinthet. Mången uadelsman, hvars förfäder icke ens skulle tagit till betjent en person sådan som den nye egaren, är nu lycklig att få en middag hos denne. Ingenstädes funnos så talrika, stora och vackra städer som i Frankrike. Nu ha de alla förlorat sin sjelfstyrelseoch sjelfbeskattningsrätt; suveränen låter förvalta dem genom sina embetsmän och plundrar deras förmögenhet. Allting beskattas, kött, vin, bröd, salt, tobak, kapital, räntor, ja ända till luften som man andas. Visserligen berömmer den nuvarande regeringen sig af att ha befordrat Frankrikes manufakturer och handel, och likväl går allting tillbaka för de oerhörda skatternas skull. (Forts.)