Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 1

ivartill bidragit och bidrågu de prunkande puffar, som dagligen läsas i våra tidningar. Då redaktionen, på samma gång den inför icke mindre än tre af dessa utländska lotteriannonser, utom auvunonsen om vårt egot sveuska jernvägslotteri, i samma nummer meddelar sina läsare sådana anmärkningar, är det mer än underligt att finna, huru tidningen fortfarande i sina spalter inrymmer annonser om alla slags lotterier; en inkonseqvens, som är så mycket mer i ögoneu rallande, som redaktionen icke låter något tillfälle gå sig ur händerna att — säsom sig bör — klandra både offentligt och enskildt slöseri med penningar. Man kan väl icke ge.na tänka sig ett större slöseri, än då man använder sina penningar, kanske de enda man eger, på dylika lotterier; ty sällan eller aldrig utfalla de så mycket utpuffade stora vinsterna, hvilka de värde lotterikollektörerne i alla fall nog veta alt ej lemna ifrån sig, om de nemligen någon gång skulle utfalla. Lyckligtvis är det numera icke många tidningar, som införa dylika annonser; men insändaren kan icke undgå anmärka, att Dagens Nyheter nu går i spetsen för desomma, I nästan hvarje uummer fiuner man nemligen icke en, utan tre, fyra eller fem lotteriannonser, för hvilka redaktionen säkert icke har så liten betalning, men så mycket mindre godt omdöme från den tänkande allmänhetens sida. Att alla dessa lotteri-inrättningar knappast äro annat än bedrägerier i stor skala, behöfver väl icke nämnas; men kvad insändaren vill hafva sagdt, är det hopp man hyser, att redaktionen icke vidare vill blifva ett medel, hvarigenom dessa bedrägerier vinna en så beklagansvärd utsträckning i vårt land. Måtte äfven alla andra tidningar, som för en okunnig allmävhets ögon framlägga dylika lockande annonser, besinna det onda, som härigenom åstadkommes, och hellre uppmana till sparsamhet och ett rätt användande af det lilla man eger. C. 2. Uppmaningen att ej införa lotteriannonser kunna vi för vår del icke efterkomma, och vi skola säga skälet. Det är: att vi anso oss icke berättigade att utöfva någon annan censur öfver annonser som inlemnas, än den som föreskrifves af hänsynen till tryckfrihetslagens stadganden. Lotteri-annonser äro icke de endu som kunna vara becrägliga. Annonser om böcker, om egendomar, om varor, om tjenstsökande 0. 8 Vv. kunna vara lika bedrägliga och leda personer in i förluster på ett eller annat sätt. Om vi tags oss före att anställa undersökning huruvida act ena eller andra lotteriet, eller den ena eller andra lotterikollektören är bedräglig eller icke, innan vi införa deras annonser, så fordrar konseqvensen att vi också undersöka om den eller dena egendomen är värd det annonserade priset, om en handlandes metvurst är fri från trikiner, om ett litterärt arbete gör skäl för berömmet i annonsen, om en annonscrande tjenare är ärlig eller icke o. s. v.. Men det öfverensstämmer icke med våra grundsatser att utöfva ett sådant indirekt förmynderskap öfver den allmänhet som läser vår tfidnivg, som det skulle vara att sätta vår pröfning och vår dom i stället för allmänhetens egen. Deremot ega vi en genom tryckfrihetslagen oss tillförsäkrad rättighet att sedan annonsed är införd yttra oss för eller mot de annonserade föremålen. Denna rätt ha vi ofta