Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 1

er att det är i högsta grad obeqvämt att färdas, då man är belastad med sextio tusen francs i guldsand och åtskilliga mynt. De tre ryttarne sprutto till med sådan häftighet, att deras hästar stegrade sig. Denna afton hade Roger bara öfverraskande suker att omtala, Och dock var det i en nedslagen, nästan klagande ton nan yttrade sig. tt ofantligt starkt bifallssorl följde på hans sista ord. — BSextio tusen francs! upprepade Mornaix, 1 ordets egentliga mening, förbluffad. — BSextio tusen francs! Det vår sjelfva hin ! — I guld och åtskilliga mynt! jublade Grelot. Stackars fattiga notarie! — Med så mycket pengar kau man supera i hvad land som helst på jorden. — Vi skola dela pengarne, återtog Roger, ty summan är alltför tung att bäras af en enda person... och för öfrigt tillhör all guldsanden Robert, emedan jag tagit den ur hans tunna. Jag skulle gerna betala ut tjugu eller trettio louisdorer, om jag sutte vid en god aftonmåltid samt Ånge beräta er min historia och åhöra edra. Vi kunde behöfva det. — Äta gväilsvard, ja, inföll Miguel: Och omtala våra historier, rättåde Mornaix. Det är alldeles nödvändigt att vi få utredt på hvad punkt våra affärer stå, och att vår pian blir-klart uppgjord före soluppgången. Herre min Gud, om vi hade en restauration här ändå! utropade Grelot pathetiskt. Ett Caramba trängde fram ur Malgaches sixupe.