Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 1

— Vänta! sade ban och hejdade helt tvärt sin hist. De befuuno sig på en öppen plats i skogen; denna plats var temligeu vidsträckt. I den omätliga skog som i Australien kallas the bush och består lika mycket af buskar som högstammiga träd, kan man under en dagsresa triffa på tjugu sådana der obevuxna ställepv, hvilka alla äro hvarandra mycket lika. En grupp af uttorkade gummiträd gjorde dock den plats, hvarpå våra resande nu voro, lätt igenkänlig. — Jag känner igen mig här, sade Malgache, sedan han sett sig litet omkring. Vi befinna oss på bara fom hundra stegs afstånd från lägerstället Breslaw, der jag i förrgår utbetalde min sista dollar. Der fans restauration d. Vv. 8 bord, pallar och vin, för tusan! Godt vin till på köpet, det kan jag svara för som smakat på det; men hvad maten angär... — Finns der bröd? frågade Grelot. — Mjöl fins der åtminstone, och den gamle Georgie lagar till en tortilla, hkasom hade han tillbragt hela sitt lif i Mexico. Han har förr i verlden varit kock vid kungliga mar riven. — Bravo, ropade Grelot, och klappade händerna. Vi beställa hos honom två färlår med hvitlök och fyra marcngohöns. — För ait kunna skaffa det der, måsie han ha fär, sade Mornaix. — Och tjäderfän, tillade Roger. — Nada! utbrast Miguel och skakade nedslagen hufvudet.