Dagens Nyheter – 25 september 1865, sida 1

Ett enda ämne kunde ådraga sig Mornaixs uppmärksamhet, som helt och hållet var rigtad få hvad Roger nyss yttrat, och det var Naranja. Vi böra tillstå, att han intresserade sig mera för sin hustru än för guldtunnan. Snart var han fullkomligt inne uti Grelots berättelse och endast sällan kastade han sina blickar på Roger, som red på något afstånd. Miguel var visserligen mycket fästad vid Naranja, men tanken på guldtunnan förqväfde alla andra tankar och känslor i hans själ. Han närmade sig Roger och sade till honom: — Har ni haft den oturen att falla från skyarne . . .? — Ja, jag har fallit från skyarne, det är just rätta ordet, svarade vår vän vresigt. --Jag skulle bli er särdeles förbunden, herr de Lavaur, om ni ville berätta mig ... Roger afbröt honom med ett: — Dra för hin i våld! Malgache förde handen till sin knif, men vid tanken på guldtunnan hejdade han sig. — Jag håller tusen mot ett att ni inte kan gissa det, herr grefve, fortsatte emellertid Grelot. Jag vill derföre säga er det straxt: Jonathan har kommit till Yellow Bird för att söka skaffa en sällskapsdam åt sennoran. — En sillskapsdam! upprepade Mornaix. — Dam eller mamsell, hur Di vill kalla henne, återtog Grelot. Sennoran skall ha någon, som roar sig; hon har tråkigt, hvilket just bevisar att hon behandlas väl. — Hvad menar du?