Dagens Nyheter – 25 september 1865, sida 1

Än ett ord om den furstliga döpelseståten. Herr redaktör! Hela den tänkande delen bland den stora allmänheten instämmer uti de korta men träffande betraktelser som Dagens Nyheter för i torsdags den 21 dennes, under titeln: En festlighet från medeltiden, ivnchöll med anledning af de löjligt storartade ceremonierna vid det sednaste furstliga barnets döpelsehögtidligheter vid Drottningholm. Med undantag af tronarfvingen äro prinsar och prinsesgor i Sverge enligt den gällande grundlagen icke egentligen skilda ifrån andra svenske medborgare eller undersåter i något annat, än å ena sidan att de icke kunna bekläda civila embeten, och å den andra att de icke behöfva arbeta för sitt uppehälle emedan staten lemnar dem eller deras föräldrar nödigt underhåll genom anslag på första hufvudtiteln, och deras börd medför icke rätt till någon serskiid värdighet; de borde således, strängt taget, vara likställda med alla andra under den föreskrift i Regeringsformen som bjuder, att konungen vid utnämningar och befordringar skall företrädesvis fästa afseende på skicklighet och förtjenst, men icke på börd. Allt detta innebär tillräckliga skäl att anse ett sådant utbredande af pomp och ståt, som man bevittnat jemväl nu sednast vid Drottningholm, för en anakronism af det slag, som den ofvannämnda artikelns titel angifver. Hvem skall man då — frågas — gifva den egentliga skulden för fortsättandet af ett bruk som står illa tillsammans med grundlagen, och icke erkännes af tidsandan? Uppriktigt sagdt, anse vi den anmärkning, som här blifvit oförbehållsamt framställd, icke hufvudsakligen träffa den nyfödda prinsens föräldrar. Det är väl möjligt att H. K. H. hertigen af Östergötland och hela det kungliga huset icke ogerna ser, att alla dess medlemmar ända ifrån födelsen ställag så högt som möjligt öfver alla andra i samhället. Det ligger naturligt nog i det dynastiska intresset att på detta sätt så länge som möjligt få dem på visst sätt betraktade såsom tillhörande ett högre slägte än vanliga menniskor; och dertill bidrager väsendtligen deras omgifvande, ända ifrån vaggan, med ståt och ceremonier som innefatta underdånighetsbetygelser. Men å andra sidan kosta ock sådana högtidligheter icke litet och medföra mycket besvär, och vi tro derföre, att de äldre medlemmarne af vårt konungahus, som visa sig så bildade och förnuftiga i mycket annat, ingalunda skulle hålla på dessa barnsligheter, om de icke hyste ett slags föreställning, att det måste så vara och att det gillas af folket, oaktadt vi äro öfvertygade om att de häruti misstaga sig. Nej, skulden ligger icke hufvudsakligen hos dem, utan hos några andra, som genom sitt personliga deltagande eller underdåniga nit bidraga att underhålla detta medeltidsbruk. Vi skulle nemligen tro att det för den bästa af ministörer, som vi nu ega, ledamöterna af statsrådet, icke varit olämpligt att-i detta afseende verka för afskaffande af en del bland denna onödiga pomp och ståt, och att de höga föräldrarne gerna hade rättat sig derefter. Men hvad skall man säga om attilandstinget i Örebro väckes fråga om en deputation