Dagens Nyheter – 25 september 1865, sida 1

derifrån i ändamål avt aflägga underdånig tacksägelse för det den nyfödde blifvit utnämnd till hertig af Nerike, då det likväl icke finnes några hertigdömen i Sverge, samt att de fleste, som det heter, med tysthet jakat dertill. Om det också icke är så underligt att doktor Gumelius, ehuru andans man, sedan han vid uppnådda 76 år måhända redan till en del öfverlefvat sig sjelf, och dessutom blifvit kommendör, finner ag öfverlycklig vid tanken på att det lilla barnet så utan egeu förskylian eller värdigbet och således likasom genom Guds Nåd, blifvit upphöjd till hertig, och att han icke kan se sitt samvete fredadt utan att få en hel deputation af fullvuxne och annars sansade män på väg till hufvudstaden att buga sig i stoftet för den ära som sålunda blifvit provinsen Nerike. bevisad. För hr doktorn, såsom kyrkoherde i Örebro, kunde det till och med lärepligen hafva hört till pjesen att föreslå frambärandet på samma gång af en underdånig ansökning till Kongl. Maj:t om förändring i det bekanta Örcbromärke, som på sin tid erhölls af drottning Christina. Men att jemväl baron Ha. ilton, som på den sednare tiden tycktes visa många tecken till mera sjelfständighet, äfven skulle deltaga i detta fjesk oc: tala derför, måste väcka förundran, äfvensom att ingen bland hela församlingen hade kurage att afstyra. upptåget, hvartill säkert icke många invändningar skulle behöfts, då de allrafleste vid samtal sinsemellan ansågo det vara en alltför stor barnsligbet för gammalt fok. Justus.