Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 1

Det föreföll Roger, som om han icke sett en penna, papper och blick på tio års tid. Det var icke hans stora ändamålsenligt inrättade skriftyg, icke heller hans postpapper med mMmitlalbokstäfverna tll hans namn tryckta i kanten, och hvaraf Nanvon hade hos sig hila böcker för att skrifva sina små biljetter till honom på. Emellertid intog ban en limplig ställ. ving vid skrifbordet, lade papperet midt framför sig och började fundera på huru han skulle stilisera sitt bref till sin förman herr Pidådauwiel. Efter en stunds moget öfvervägande förde hau pennan till papperet och skref den första raden: AMin hia goda älskade . . oc Hau hejlade sg helt förvånad. Derpå smålo; hau rörd. sigte och han sade till sig sjulf: — Nej, efter hvad som hindt . . . bör jag väl inte . . . Pappersarket var bourtskämdt och han lude det å sido. Hau tänkte att det var i sin ordning att skrifva till fru de Lavaur, hans mor, först och sedan till berr Pigdaniel. Han började alltså sitt bref tili detta hedervärda fruntimmer sålunda: Min älskade Nannette . — För tusan! utropade han och så förargad han var, måste han skratta. Det är verkligen en lycka, att det icke är stämpladt papper jag skrifver på. — Nåja, fortsatte han efter on stund, u