Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 1

SEE fda ro PASSAR OAK — Hur måvga äro ni i sällskap? — Omkring fyrti, med stora och små; alla från samma socken. — Har ni sjelf flera barn med er, än den der lilla stackarn, som ligger i knäet? — Ja, åtta till. Min äldsta gosse står der. Han är fjorton år. Och det är min gubbe, som sitter derborta på säckeu. (Hennes gubbe tycktes vara ett tiotal äldre än hon. Han satt cch åt ur matsäcksskrinct, hvilket såg ut att vara väl försedt. Det mustiga, guldgula norrlands-smöret och fint hvetebröd saknades ej. — Samtalet fortsattes.) —Det var en rik vilsignelse med barn, ni fått. Äro de andra hjonlagen lika väl försedda med den varan? — Nej; vi ha de mesta. Men det är ctt par andra föräldrar bland oss, som ha åtta. — Hvad har kunnat förmå er att lemna er födelsebygd och bege er så långt bort i verlden? — Norrland är ju en förmånlig ort att lefva på. — Det har varit så, kära herre, men numera är det annorledes. Köldev förstör oss i grund, och de dryga utlagorna, som ökas år från år, gör också sitt till. — Ja men, hvad kölden beträffar, så måtte den väl icke vara strängare än fordoru, och den, som är van vid den, måtte ej lida så mycket deraf. Åh nej, nog hade vi kunnat berga 088 för den alltid; men på åkerbruket gör den. stor skada. Skogarne bli allt mer och mer uthuggna, och det gör att kylan blir allt skarpare, så att grödan, hvilken om aftonen står herrlig, kan morgonen derpå vara bortfrusen. Min gubbo och jag hade ett vackert hemman deruppe; men vi ha nästan alla de sednare åren fått åtminstone halfva grödan förstörd af frost; och då vill det något till att kunna slå sig ut med ctt hushåll at fjorton personer, en dräng och två pigor inberäknade. — Och nu tror ni att lifvet på andra sidan hafvet skall bli mindre bekymmersamt? Ja, så hoppas vi. Underrättelser ha ankommit fråu ett par af våra grannar, som i fjol foro ditut, att dv med tlit och omtanka ta sig bra fram och äro rätt belåtva. Hvarför skulle vår herre inte vara lika god cinot oss, när vi be derom och ha förtröstan till honom? Det är derpå vi bygga, ser herrn. Den fromma qvinnans interlokutör lemnade henne nu, med en uttalad hjertlig önskan att hon och hennes medresenärer ej måtte finna sig bedragna i sin föreställning om det nya landets företräde framför det, som de öfvergåtvo, samt med en smärtsam kinsla deröfver att bristande utsigt till bergning i hemlandet skall förmå så stora skaror af Sverges bista och redbarastv allmoge, att Åy från hus och hem, för att på den aflägsna orten söka ett bröd, som, ehuru knapt det kunnat hemtas från de gamla åkertegarne, sannolikt blir i början mycket kringskuret i ett land, der alt, — språk, lefnadsförhållanden och förvärfsmedel, äro främmande. Måttc folke:s snart saummuntridande ombud behjerta det bekymmer, som i allmänhet trycker den jordbrukande befolkningen, samt, genom yttersta sparsamhet i beviljan:e af anslag till ändamål al jemförelsevis mindre vigt och nödvändighet, bereda lättnad i de skattebördor, hvilka i sin mån så kraftigt bidraga till de osälla utflyttningar, vår allmoge allt mer och mer anser sig föranlåten att företaga för sin existens. ra EE AR RAS LE AREA FETARE METE NERE A AAA a