Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 1

mycket vanlottadt, wen de ega ett hundratal särdeles uttrycksfulla fraser. Hvad Shakespcare ändå var stor, seem af en hop så oforraliga stenar byggt det herrligaste palats i verlden. Roger var en yngling, och hans hjerta var visst icke fästadt vid den kammare, hvari han bodde. Han tog lifvet som det kom och lade just ingenting för mycket på sinnet. Menu han var dock en notarie och hade scdan länge tillbaka fått smak för hemlifvets lugn och glädje; han kände sig derföre icke riktigt väl till mods. Det är en egen atmosfer i hotellrum; ingen kan neka till det. Man känver sig så ensam och öfvergifven der; allt hvad man ser är hyråt. Den säng, i hvilken man ligger, tillhörde i går en annan, och de kära morgontofflorna stå icke på sin bestämda plats under densamma. Intet minne är fästadt vid de föremål man ser omkring sig; det förefaller en som låge man på en bänk vid en allmän promenadplats. Hvad som kan trösta en i bedröfvelsen är just de tre saker, som Roger reqvirerat : papper, bläck och penna. Poeten är hemma öfverallt, der hau har dessa tre saker, och audra menniskor erinras genom dem om kira frånvarande. Man vill språka; pennan uttrycker den ena tanken efter den andra, så snart den blifvit doppad i bläcket, och papperet blir budbäraren, som öfverför dessa tankar till aflägsna orter. Det blir icke så tomt lävgre i rummet; det blir icke så långt till ens vänner. I ett litet bref kan man iunesluta sitt hjertas varmaste känslor och sönda dem till ett annat hjerta som uppfattar dem.