Dagens Nyheter – 7 september 1865, sida 1

gång så egnade att i möjligaste måtto förekomma den orkeslöses nöd och att underlätta barneus uppfostran och bereda de unga ett välbehöfligt stöd vid deras inträdande i verlden, att man är berättigad att hoppas, det en vacker framtid väntar dem äfven i vårt land. I likhet med sparbankerna afse dessa anstalter att uppsamla de besparingar, som den arbetande och tjenande klassen och de mindre förmögna samhällsmedlemmarna, öfverhufvudtaget, kunna göra i sin kraftfullare ålder. För att ernå detta mål, fastställa de ett mycket lågt minimum för insatserna. De skilja sig från sparbankerna hufvudsakligen derigenom, att de insatta medlem ej kunna uttagas närsomhelst, utan att de qvarstå och tillväxu genom ränta på ränta, tills efter längre eller kortare tids förlopp, delegarne vid viss uppnådd ålder erhålla antingen den högsta möjliga Jlifränta eller det högsta möjbga kapital. Detta sednare kan låta sig göra, förnämligast derför, att de arfstvister efter icke minderåriga aflidna delegare, för hvilkas arfvingar ej förbehåll gjorts om insatsens utbekommande i händelse af dödsfall, tillfalla anstalten och i och med detsamma hvarje enskilt delegare, då hvarje sådan är berättigad till andel i anstaltens vinst. Den onständigheten, att de insatta medlen ej efter behag kunna uttagas, torde förekomma många såsom en verklig olägenhet, och det är onekligen beqvämare att ha penvingar i sparbanken, der de äro alltid tillgängliga för insättarep. Men just denna insatsernas orubblighet under en bestämd tidsperiod är cen stor och vigtig förtjenst hos lifränteoch kapitalförsäkringsanstalterna, enär de frestelser att bortslösa gjorda besparingar, som fåfängan och njutningslystnaden alstra inom alla samhällsklasser, måste stranda emot densamma. Det är lätt att inse hvilket välgörande inflytande, som på grund häraf dylika anstalter skola utöfva på de sociala förhällandena och nationalvälståndet i vårt land, om de blifva rätt allmänt anlitade. Genom insatser, som gauska många af de mindre bemedlade samhällsmedlemmarna skulle kunna göra utan särdeles kännbara uppoffringar, antingen de erlades på en gång eller 1 mindre poster, kunde de betrygga sin egen eller sina barns ålderdom mot nöd och brist eller ock bereda dessa sednare nödiga kapitaler för deras studiers fortsättande eller för grundandet af en sjelfständig samhällsställning. Då lifräntornas och det vid viss tid till utbetalning förfullna kapitalets belopp beror ej blott af insatsernas storlek utan äfven af vissa tillfälliga omständigheter, neml. af den ränta, som på de sistnämnda kan erhållas, och af dödlighetc 1 bianu delegarne, så kan det ej bestämmas på förhand med full visshet, men man har genom sannolikhetsberäkningar kommit till resultater, som kunna anses i det närmaste tillförlitliga och som göra, att man med godt samvete kan anbefalla dessa anstalter deras synnerliga uppmärksamhet, hvilka vilja betrygga sin cgen eller sin närmastes af medellöshetens dystra moln hotade framtid genom de besparingar, som deras inskränkta inkomster mudgitva. Det gifves visserligen audra ulvägar att errå det ifrågavarande syftemålet, och särskildt utfästa sig många assuranskompanier att mot vissa premier tillförsäkra insättaren en årlig lifrävta. Men det är klart, att dessa bolag, som i främsta rummet afse sin egen vinst, ej lemna en så hög årlig utbetalning i förhål