Dagens Nyheter – 7 september 1865, sida 1

Mornaix förblef en stund tankfull.. — Då kan man vara säker på att Smitharne skola förfölja ogs, om det också bure ända ned i afgrunden, sade han mera för sig sjelf. Efter en stunds tystnad återtog han: — På anvisning af negern prickade Miguel ut två vägar, som leda till guldgropen den ena från Sydney, den andra från Melbourne. Sedan dog den stackars Bambo med läpparne mot Na-anjas hand, som hade talat med honom om Gud. Miguel, Naranja och jag lärde oss utantill Bambos karta med de derå utprickade vigarne till grufvan. När vi sedan kommo öfver tre exemplar af James Wylds utmärkta karta öfver Australien, räknade vi ut stället på denna, hvar och en för sig, och då vi sedan jemförde hade alla tre stuckit nålen på alldeles samma punkt. Vare sig Vi taga yvägen öfver Sydney eller komma från Melbourne, kan hvar och en af oss tre bege sig direkt till Gordon tjusarens gömställe. Vi äro rika. Jag har pengar nog att återköpa mina fäcers gods och at pryda Naranjas hjessa med en greflig krona at diamanter. Jag vill inte ha mera; jag har redan funnit lyckan. . men emellan mig och henne stå trenne män, som äro i stånd till allt. — Ja, men de foro ju sin väg med Johannes Döparen? frågade Roger. — Besynnerligt! svarade Mornaix, som försjunkit i tankar. Man vill gerna tro, att sådana der vilddjur icke skulle kunna spela någon framstående roll annorstädes än i ödemarken. En vanlig vilde skulle icke alls taga