Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 2

minstone mycket liknade målningarne från de franska bagnos. Der gick fram på denna gata 9 fångar, fastkedjade den ene vid den andre, dock så att ej någon kunde gå tre steg utan att de andra måste följa efter. Jag sporde fåogföraren hvad det var tör ena. Han svarade fångar. Jag frågade honom medlidsamt hvart det skulle bära af med dem. Rör er inte, svarade den förbindlige mannen. Hvad ha de de gjort, desse olycklige, hvilka på detta sitt föstes likt vilda djur? Kanhända stulit något, kanhända intet — hvad vet jag? Men hvad jag vet är, att voro de ej förhärdade förut och utan all känsla af menniskovärde, så måste åtminstone all tillstymmelse af heder och karakter försvinna vid en dylik schavottering. Finns det ej något annat sätt att transportera fångar? Om så är, kan det cj, ärade fångvårdsstyrelse, ske tidigt om morgnarne utan nödvändigt så dags på förmiddagen att folket redan är i rörelse? I anledning af den sednaste jeruvägsolyckan, den på norra banan, är jag så fri att fråga hvem som denna gång skall spela Riex? Mcenniskolif skola väl icke få spillas ostraffadt, der uppenbar tanklöshet är orsaken dertill. Apropå om banan, så må du tro att den här förlagda arbetskommenderingen ur Södermanlands regemente ej har några sötebrödsdagar — icke ens söndagar. När den slutat veckans arbete kommenderas den på söndagarne till exercis. Bland de mest lyckade annonser i det på variation derutinnan så rika Dagbladet, var en som lästes der för omkring en vecka sedan. Det var en doktor Schneeweiss, som tillkännvagaf att han på fAeres begiäran (Gud vet hur de lärt känna denne Dulcamara) ville under en kort tid tillhandagå allmänheten med en mängd präktiga botemedel för tandvärk m. m. Annonsen slutar med följande goda löften: Hårets affallande, klåda i hårfästet, så väl som mjellets borttagande, försiggår likaledes inom några dagar. Lovisadagen smakade jag, likt alla andra, så många af Stockholms nöjen som det var möjligt att hinna med. På Mosebacke voro transparanger och fyrverkeri, samt militärkonsert af en 16 man stark orkester. På den högst tarfliga sommarteatern gafs bland annat ett nytt stycke af G. Engström, benämndt: Ett äfventyr efter maskeraden, skämt i en akt med gång. — Gaffelklo är en yngre tjensteman som kommer hem frår en maskerad, kostymerad som Harlequin. Sedan han väl har lagt sig gör Rotander (en äldre tjensteman — kostymerad som Pierrot) sin eitre genom fönstret. Rotander tror att han är hemma kos sig, och i följd deraf uppstå några lyckade förvexlingar.. Kupletterna äro ganska roliga, synnerligast parodien på Paris kupletter i första akten af Den sköna Helena?. HRotander berättar der ett äfventyr som han haft med 3 herdinnor, hvilka han träffat på maskeraden. Alla kupletterna äro skrifna på melodier ur Den sköna Helena. Författaren, hvilken utför Botanders roll, b!ef efter pjesens slut inropad. I lördags afton var jag på Djurgården och såg De begge Svartsjuka, komedi i 2 akter, en öfversättning från franskan, med nya orginal-kupletter af — som jag hört sägas — Söndags-nisses redaktör, hr J. G. Schultz, samt Ålta tusen och en liten egendom på söder, skämt i en akt med sång af G. Engström. Dessa båda pjeser tyckas kunnu hålla sig lika länge uppe som Husvill för sista gången. och Ilos portvakten.. De spelande. gjorde allt hvad de kunde — på ctt par händer när — -för att roa publiken. Hr Bergström skulle jag dock råda att hädanefter läsa på sina kupletter bättre. i Rappoteatern drager änuu goda hus, men hr Motander borde släppa till något starkare upplysning in hvad som bestås, åtminstone utomkring manögen, ty man riskerar verkligen att efter de många halsbrytande skådespelen derinne sjelf blifva öfverkörd derutanföre.