Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 2

som förmår bibehälla en hemlighet, ifall! hon underkastas tortyren. — För tusan i våld, ropade Roger, jag . måtte väl inte drömma heller! Rider mig maran? Tortyren! Detta spensliga, englasköna barn! Vildar midt i Frankrikes sköte!... Tag hit bössor, i Guds namn! Vi skola skjuta ihjäl de afskyvärda bofvarne! Det här skall bli mitt första och sista äfventyr!... Har man väl nånsin hört på maken! Naranja! med sina milda ögon och knollriga hår! Tortyr! och det för lumpen guldsand!... Om någon skulle göra så åt Nannette!... Kom för all del, jag ber dig! Hvad, vill du inte komma? Mornaix såg på honom helt lugnt och smålog. — Hvart skola vi ta vägen? sade han. Roger ämnade just svara, då han med en befallande åtbörd bjöd honom att tiga. Någon rörde vid dörren. Denna öppnades straxt derpå, och Malgaches dystra ansigte -visade sig. Med ljudlösa steg inträdde denne, gick fram till bordet, förde buteljen till munnen och tog sig en duktig klunk derur. — Hvad nytt, Miguel Maria? frågade Mornaix. — Ni sitta icke bra till här, svarade Malgache. Man kan se er från tre olika håll: från trädgården, från jordvallen vid vägen och från backen åt dalen till. Ni kunna bli skjutna hvad stund som helst. Han tog bordet och flytt det mellan de båda fönstren i rummet. — Det vore kanske bäst att släcka ut lampan, menade Roger.