Dagens Nyheter – 30 augusti 1865, sida 1

a sr nr RR RE äre mr Ge riksvådliga grundval som kallas: folkvälde, hvars målsman, den af demokratien förvildade och förvillade 3. k. liberala tidningspressen förklarat sig vara. Det var hvarken under öfvertygelse om reformförslagets antaglighet, eller af fruktan för opinionen; som de trå första stånden medgåfvo för sin del, att detta förslag skulle hvila till grundlagsenlig behandling vid västkommande riksdag, utan af aktning för den ridderlige Monarken, och under den säkra förväntan att Han i första rummet, sedan den konstgjorda opinionsstormen lagt sig, skulle klart iose de vådor som hota konungamakten om förslaget antages. Dessa begge stånd ville, med en loya!itet som förtjenar erkännande, bereda både konungen och Hans rådgifvare en nödig besinningstid. Representanterna för de begge stånd, hvilka af den demokratiska tidningspressen kallas och anspråksfullt-sjelfve kalla sig folkvalda, — dessa representanter, uppkittlade af vämnde tidniovgspress, och med hvilken de dela gamma fel: en omåttlig åtrå efter exklusiv makt, — mottogo det framlagda representationsreformförslaget med det vildaste jubelskrän. Men inom dessa stånd, hvilka roga böra skiljas från deras exalterade riksdagsombud, hafva redan ganska många sanna fosterlandsvänner börjat inse reformförslagets riksvådliga tendenser, och derföre är det som ibland nära en och cen half million manliga samhällsmedlemmar blott några tusental namn ha kunnat vinnas på dessa tacksägelseadresser, som den sjelfskapade, öfvermodiga Reformko. miten in blanco utfärdat. Ridderskapet och Adelns ställning till representationsreformförslaget är lika klar och öppen som de hjelmar hvilka pryda dess vapensköldar. Det första ståndets oeftergifliga pligt är att värna Konungamakten mot demokratiens öppna och dolda revolutionära ränkor, och dernäst att försvara sina hugstora minnen och hittills icke förverkade, efter irorika förfäder ärfda, företrädesrättigheter. Om det än för mången Riddersman, berörd af den s. k. tidsandan, kan förefalla motbjudande, att medverka till det Kungliga Reformförslagets förkastande, så bör likvisst tyngden af denna åtgärd bäras lätt i jemförelse med den outhärdliga förebråelsen att hafva bidragit till omhvälfniogen af ett statsskick, som utgör den enda säkra garantien för Konungamaktens och dess trognaste bundsförvandts, Adelns, framtida bestånd. Man anser sig böra fästa uppmärksamheten äfven derpå, att, fastän Presteståndet är det Kungliga reformförslaget lika obenäget, som Ridderskapet och Adeln, så har dock Presteståndet tillförene vid mer än ett kriiskt tillfälle gäckat Adelus förhoppningar och svikit gifna löften, visserligen med blödande bjerta, men af fruktan för den storm, som ett motsatt handlingssätt skulle uppjaga från de samhällsklasser hvaraf Prestestår det bror. Då Ridderskapet och Adelns hela politiska tillvaro beror på utgången af det Kungliga reformförslagets behandling på Riddarhuset, så hafva undertecknade ansett sig pligtiga att enträget uppmana hvarje ledamot af Riddarhuset, som der eger representationsritt, att antingen sjelf eller genom befullmäktigadt ombud komma ti!lstädes vid instundande riksdag. De ledamöter af Ridderskapet och Adeln som till äfventyrs af ekonomiska eller andra konsiderationsskäl, anse sig hindrade att möta, uppmanas att i tid och senast före den 15:de