Dagens Nyheter – 30 augusti 1865, sida 1

ter middagar, uppdukade. bör. och der i gröngräset, — Ack! inföll Roger, jag glömmer aldrig de der trefliga middagarne i våras... Nannon älskade mig då! — Det är de stora äfventyrens lånd, fortfor Mornaix, hvilkens näsborrar vidgade sig, likasom ville han på afstånd inanudas Sydamerikas väldoftande atmoster. — Du vet, sade Roger, awvt jag har min smak för mig jag: jag tycker icke om äfventyr, hvarken stora eller små. — Notarie! ropade Mornaix. Om du bara en gång komme dit bort. — Om du inte vet hvart jag tagit vägen, kamrat, så är det inte värdt att leta efter n mig der... Men jag tyckte, någon talade i din hustrus kammare. — Naranja! ropade Mornaixz, hvilkens röst plötsligt blef vek. Då ingen svarade, tog ban lampan och öppnade dörren till det bredvidliggande rummet, hvarest man bäddat den unga fruns säng. Under tiden fortsatte Roger sitt bref: ,.. min mor, hindrade mig ty värr att infinna mig vid sammankomsion i går afton. — Kom hit och se på! sade Mornaix, som stannat på tröskeln till det andra rumSängen stod tätt invid dörren. Det var en gammaldags säng med granna zirater på fötterna och af ett mörkt trädslag, som under årens lonp erhållit en nistan svart färg. Naranja lag utsträckt på denna 2äag och sof; hennes rika svarta lockar böljade i vild oord