Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 2

nerna, förklarar att tillställningen varit ett groft skämt. Besök vid imdusiriexpostilivmen i Plalmö gjordes i söndögs af den Köpenhamnska arbetareföreningen af 1860 under anförande af dess ordförande hr C. V. Rimnestad. De ankommande mottogos vid hamnen af en stor menniskomassa, borgaresångföreningen och skarpskywtekårens musik, hvarefter rådman Falkman såsom borg:resångföreningens ordförande helsade gisterne vilkomne och inbjöd dem till en eukel kollation på eftermiddagen. Ur Falkmans helsning besvarades a: he Rimnestad, som utbragte ett lefve för Malmö samhälle, beledsagadt auf lifliga hurrarop af arbetareföreningen. Från hamnen uppmarscherade gäster och värdar, till ett antal af omkring 450 personer, under musik till Jernbantorget. Sedan utställningen blifvit besedd företogo åtskilliga af de danska gisterna utflykter till Lund. Kollationen på aftonen blivades naturligtvis af flera tal och skålar. Till slut kom en hten bal i gåug i ett af sidorummen till Kuutssalen. Episod frän en resa i Sverge. (Ur Jönköpingsbladet.) Min färd går från Mo:aa vill Westgötalandet. En Stockholmsångbåt förer mig dit. Den är uppfylll med passagerare af många nationer. tin Tysk har satt sig, med en dger volym i hand, på kommandobryggan, begagnande sin paraply som suntilt och studerkammare. Den norska studentqgvartetten medföljde äfven. Ett gammalt fransyskt par, som jag varit i tillfälle att på annat ställe 1 verlden visa en liten 1jeostaktighet, igenkänner mig och säger mg på sitt fransyska sätt en mängd artigheter. Den gamla frun berömmer vårt vackra laud, dess skogar, dess sjöar, och påstår att kanalens slussar påminner henne om — Egypten, der M:r Lesseps, byggaren af Suczka.alen, anbragt många dylika. Hon talar äfven om Pyr.miderna, den talföra gumman, om huru hon krupit in i den största af dem, om huru hon rest genom Sahara och att hon bättre känner Orienten än Europa — allt detta säger hon mig med en sydländskas liflighet och förmåga att beskrifva, under det att de norska studenterna sjunga sina nordiska sånger kring en punschbål, som några officerare reqvirerat. Jag är ledsen att här behöfva vidröra en af vårt folks mörkaste sidor; men den scen som tilldrog sig hör ingalunda till ovanligheterna i vårt sociala lif, och jag anser det vara en pliat för hvar och en, som är mån om sitt lands anseende i civiisationshänscende, utt icke underlåta anmärka tilldragelser, hvilka tillkännage en råhet, som framför allt borde vara bannulygt från den samhällsställning, hvilken företrädesvis vill utgöra sälskapslitvets grädda. Jag gör här retlexionerna töre omnämnandet af händelsen, men må du för åta nin stilistiska bock för — de goda afsigternas skull. Puns hbålen i fråga gaf anle ning till ett supgille af vildaste slag, der dock de norska piliarne uppförde sig-fullkomligt klanderfritt. Icke så det öfriga sällsk pet king bålen, som förde skrål och oväsen hela aftonen, och jag ber dig tro, att de nirvarande utländningarnes omdömen om våra seder, med anledning häraf, icke voro de mildaste. Intrycket blef så mycket obehaglizare, som den mest druckne i laget bar svensk officersuniform, och slutlig.n, då qvällen blifvit möjrkare, glömde denne hjete sig sjelf till den grad, art han insulterade ett par dam r blavd passagerarne, hvilket gaf en bland de närvarande anledning att fista ånglåtskaptenens uppmärksamhet på völvändigh tn att med nogrannh t föja den granne drucknes tilltag, men hviket denne herre med mycken motvija etterkom. Om någon uf lägre samhällsställning betett sig såsom den ifrågavarandle biättre, så skulle siket hvarje närva ande och specielt befilhafvaren på ångbåten hifva visit den störs!a indiganrtio,; men just denna skilnad i bemötandet af olika klissers felsteg ivnebär en orittvisa, som tillika med den brist på verklig bildning hos representanter af högre klasser, hvilken scener som den skildrade å laga ägsa, måste föranleda den tänkande att finna vårt sociala lif i många hinseenden sjukt och belamradt mid mörka sidor.