Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 2

Midt ibland larmet vch sorlet omkring sig hörde han en röst i srt inre, som sjöng: O, att jag fann eu gyllne skatt I skogens viliande uatvt! — Ack ja! om bou haae haft guld, mycket guld, hade hon dermed kuunat köpa böde berr Pielaniels kontor, fru Lavaurs samtycke, köpt allt, honom sjelf, Roger, deri inbegripen! Det var det hon menad. med sången : O! hvad de äro fega de männen! Roger gät. Han kom ihåg det der gälla skrattet som förvånat honom; och i sin inbillning såg hun garderobsdörren öppnas och en rival träda ut. Nog kan man begripa, att Roger nu var mycket lugu. Två personer stodo några steg ifrån honom med armbågarne stödda mot skranket och språkade. Han hörde ickealls på dem. Han märkte dock, att de talade enzvelska, och kom så att tänka på den hedervärde lektorn i enzelska språket vid Henrik den IV:s skola, som hade förespått honom ett halsbrytande luftsprång. Han såg ned på vattnet, som forssade uuder brohvalfvet, och sade till sig sjelf: — Någon tanke på sjelfmord :har jag då åtminstone inte. Hvad gjorde väl Nannuon nu? Hade hon och den nye älskaren skrattat godt åt Roger, sedan de blifvit ensamma? Han uppsnappade denna fras ur de båda männens samtal: — Kartan är ritad med blod på en näsduk . .. Roger trodde sig ha hört miste. Personer som studerat ett främmande språk veteuskapligt och icke haft tilltälle att