Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 1

få ord hela hans historia under denna långa tiderymd. Thomas Stone hade mött honom ett par tre gånger om året och dervid alltid förvånat sig öfver, att han ännu icke gjort sitt luftsprång. — Ju längre ni dröjer, mydear, plägade den gamle lektorn säga, dess mera halsbrytande blir det farliga språnget. Ni skall vara så god och underrätta mig på förhand, när det skall ske! Thomas Stone var visserligen en stor filosof, men jag påstår, att Roger, om han fått ha sin Nannette i fred, alldrig skulle ha tagit det vådliga hoppet. Enuhvar af oss har en gång i sitt lif befunnit sig helt nära sin skyddsenogel; lycklig den som icke låtit honom flyga sin väg ifrån sig! Denna lilla Nannon, som sjöng bretagniska visor så vil, var Rogers goda engel. Roger förlitade sig på henne lika mycket som på sig sjelf, och litet mera ändå. Medan han gick ned utför trapporna efter det besök, hvurs förlopp vi ofvanför berättat, frågade han sig väl tjugu gånger, om han hade sitt förvuft i bebåll. Nannette så förändrad från den ena dagen till den andra! Nannuctte med sin fina takt, sitt behagliga sätt, sin blygsamhet! Nannette ta en sådan ton! Nannette uttrycka sig på ett sådant sätt! Hvad skulle han väl tänka och tro? Han var alldeles som rusig. Den tanken föll honom in, att han borde gå upp igen för att se efter, om icke hans ögon och öron bedragit honom. Bestämdt var det någon i garderoben !