Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 1

sig, de ha stannat på halitva vägen, tappat bort initiativet, låtit sig hypnotiseras. Och när de så, äfven i de mest moderata ordalag, vilja yttra ett fritt ogillande ord, behandlar man den officielt och officiöst såsom politiska fanatici. Derföre yttrade jag, att det gammallibereala partiet ) har spelat ut sin rol. Antagom vu, att representationsreformen faller. Då är tiden för en förändring inne. De hittills länge dolda partimotsatserna skola då bli uppenbara igen. Då skall konservatismen få mod att höja sin fana igen, då skola vi få lätt att skilja mellan vän och fiende, och då börjar desertionen från den stora liberala krigshären. Do verkligt liberale skola härigenom befrias från den modererande, hämmande och återhållande tyngd, hvarmed deras konservative allierade försinkat deras steg, de skola kunna närma sig till radikalerce, och de konservative, nödgade att bekänna kort, skola ej längre under liberalismens falska flags kunna segla för popularitetens vind. Med evt ord: vi. skola komma på det klara igen, vi skola få öppna partimotsatser, ett konservativt (till viss grad reaktionärt) parti och ett ny-liberalt, det senare Beammansatt af det gammalliberalas bästa krafter och af de radikale, hvilka sistnämnde finnas i större antal, än mången tror, som hittils förnämt ignorerat både dem och deras offentliga organer. Om denna uppfattning af den politiska situationen är riktig, så skall representationsförslagets fall, så beklagligt det ock må vara, åtminstone ha det goda med sig, att folket vaknar ur sin likgiltighets dvala, gnuggar sömnen ur ögonen och besluter sig att handla, i stället för att med händerna i kors vänta, att stekta sparfvar skola dimpa ned i den halft öppnade munnen. Utrymmet tillåter oss icke att i dag göra några utläggningar och anmärkningar i anledning af denna uppsats, men vi återkomma dertill. ) Antagligen menar uppsatsens författare med gammalliberala icke några äldre Hiterala än dem som verkat sedan 1846 — under den skandinaviska perioden. Männen före den tiden voro, som man vet, helt och hållet öfverensstämmande med det parti, som uppsatsens författare anser framdeles komma ill ordet.